Den amerikanska gangsterdrömmen

Den moderna nykterhetsrörelsen föddes i USA på 1820-talet. Under det följande århundradet blev kraven på en restriktiv alkohollagstiftning och ett regelrätt rusdrycksförbud en het politisk fråga i USA och i många västeuropeiska länder. I en folkomröstning 1922 förkastade de svenska väljarna ett totalförbudsförslag till förmån för ett restriktivt motbokssystem som utarbetats av den kände läkaren och socialreformatorn Ivan Bratt. I USA däremot antog kongressen 1919 en lag om totalt rusdrycksförbud som skrivits av kongressmannen Andrew Volstead. Den så kallade Volsteadlagen - som trädde i kraft den 16 januari 1920 och upphävdes först i december 1933 - förbjöd tillverkning, import, export, transport och försäljning av alla alkoholhaltiga drycker med en alkoholhalt som översteg 0,5 volymprocent.

De nykterhetsivrande amerikanska politikerna hade sitt stöd på landsbygden och i de frikyrkodominerade småstäderna i Mellanvästern. I invandrartäta storstäder, som New York och Chicago, mötte spritförbudet ingen som helst förståelse. Tyskar och irländare höll fast vid sin urgamla rätt att svepa en öl efter jobbet. Sydeuropéerna fortsatte att dricka vin till maten. Illegala bryggerier och spritfabriker växte som svampar ur jorden. Smugglare skar guld med täljkniv. Enbart i Chicago, en stad med tre miljoner invånare, fanns det 20 000 lönnkrogar i mitten av 20-talet.

De fjorton förbudsåren har beskrivits som den organiserade brottslighetens verkliga Gründerzeit i USA. Den illegala alkoholhanteringen genererade sagolika vinster, en syndaflod av pengar som korrumperade allt i sin väg och forsade vidare in på den legala marknaden. Redan i början av 20-talet fick amerikanerna bevittna de första furstliga gangsterbegravningarna där kistan bars av domare, polischefer, borgmästare och senatorer och likprocessionen följdes av tiotusentals sörjande stadsbor.
Enligt en rapport från Chicagopolisen inbringade alkoholbranschen i staden, tillsammans med hasard och prostitution, ungefär 100 miljoner dollar per år. Om man vill få ett perspektiv på den summans storlek bör man observera att en industriarbetare tjänade ungefär 100 dollar i månaden och en polis knappt 1 700 dollar om året. En T-Ford kostade 400 dollar.

Den störste av alla amerikanska superkändisar under förbudsepoken var Chicagogangstern Al Capone. Vid decennieskiftet 1930 blev Capone världsberömd sedan han utsetts till "Public Enemy No 1" (samhällets värste fiende) av Chicagos brottskommission. Om honom och hans tid har historikern Henrik Höjer nu skrivit en informativ och spännande bok. Bland Höjers tidigare verk kan nämnas en uppmärksammad biografi över Carl af Forsell, Sveriges argaste liberal, som kom ut för några år sen.
Den drakoniska förbudslagstiftningen förändrade bilden av den kriminella sektorn i det amerikanska samhället, skriver Höjer. Före spritförbudet hade den undre världen, precis som i de flesta andra länder, varit ett främmande landskap som den laglydiga medel- och arbetarklassen höll sig borta från. Med förbudslagen raserades den dittills så skarpa gränsen mellan laglighet och illegalitet. I mångas ögon förvandlades skurkarna till frihetshjältar som bekämpade översittaraktiga myndigheter och levererade de oskyldiga njutningsmedel som folket ville ha. När den maktägande eliten i många städer, och hela poliskåren, stod på Al Capones lönelista förändrades brottslighetens geografi i grunden.

Med material från hundratals dagstidningar och böcker, och de så kallade Chicagosociologernas rapporter, kan Höjer rekonstruera bilden av förbudstidens amerikanska gangster. När lagens gränser suddades ut kunde ett växande antal gangsterledare skaffa sig en ny image som moderna affärsmän och entreprenörer. Plötsligt kunde exempelvis Al Capone, precis som Henry Ford och Abraham Lincoln, betraktas som en personifiering av den amerikanska drömmen om the selfmade man. De osäkra uppskattningarna av hans förmögenhet pendlade mellan en och fyrtio miljoner dollar i början av 30-talet. Den obligatoriska sedelbunten, som Capone alltid bar med sig i byxfickan, kunde uppgå till 50 000 dollar. "Han är en legend!" skrev Chicago Tribune i en ledare 1931. "Han är resultatet av den amerikanska kulturen!"

Kändisstatusen blev Capones fall. Våren 1930 gav president Herbert Hoover den federala skattemyndigheten i uppdrag att utreda gangsterledarens ekonomi och väcka åtal för skattebrott. I oktober 1931 dömdes han till elva års fängelse. Under fängelsetiden på Alcatraz förvärrades den syfilis som Capone ådragit sig i unga år och vid frigivningen 1939 var han en bruten man.
Höjers Caponebiografi kastar ljus över en formativ period i USA:s moderna historia. Dessutom väcker boken frågor av tidlös karaktär om gränser för statens makt och politikers ansvar för fattade beslut. Självfallet ville den absolutistiska nykterhetsrörelsen väl, men förbudspolitiken utlöste en kriminaliseringsprocess som hotade att deformera hela det amerikanska samhället. Våra ansvarsfulla lagstiftare bör, tycker jag, aldrig förtränga den värdefulla erfarenheten.

Den amerikanska gangsterdrömmen

Den maktägande eliten och poliskåren stod på Al Capones lönelista. Henrik Höjers bok om gangstern visar på förbudslagens konsekvensker, skriver Carl Johan Gardell.