Den allt bredare Atlanten

Att Atlanten blivit allt bredare efter det kalla krigets slut, terrorattacken mot New York och det amerikanska angreppet mot Irak är något vi alla är medvetna om. Det talas om amerikaner från Mars och européer från Venus (hade inte Merkurius varit mer träffande?), om skjutglada cowboys och orkeslösa kompromissmakare. Går utvecklingen att vända?Det är temat i Timothy Garton Ash senaste bok Free world. Why a crisis of the West reveals the opportunity of our time. Garton Ash delar sin tid mellan St Antony's College i Oxford, vars europeiska studiecentrum han leder, och Hoover-institutionen vid Stanford University i Kalifornien. Han har tidigare gjort sig känd som expert på utvecklingen i Central- och Östeuropa. Till vardags kan man läsa hans bedömningar i brittiska Guardian.Det är alltså en brittisk fors­kare med en fot i USA som för pennan. Det är naturligtvis ingen tillfällighet. "England är Europas barn och USA:s förälder", som han skriver, och inget land lider mer av spänningarna över den allt bredare Atlanten än just Storbritannien. Det har vi sett under Irakkrisen.Författaren börjar med att dra fram att motsättningarna inom Europa och inom USA är nästan lika stora som de transatlantiska. Hela Europa står förvisso inte bakom Chirac och inte hela USA bakom Bush. Vid sidan av den gaullistiska traditionen som Chirac förvaltar finns det europeiska arvet från Churchill som slog vakt såväl om det europeiska som det atlantiska. Det är det som Tony Blair söker komma till rätta med när han talar om den geografiska närheten till Calais och den språkliga till Manhattan. I USA finns det också många demokrater som känner för de atlantiska traditionerna från Roosevelt och Truman, påpekar författaren. Även demokrater kan komma från Venus!Många fördomarMycket i det transatlantiska förhållandet handlar om föreställningar och fördomar, betonar Garton Ash. Är Europa bättre än USA eller tvärtom? Han erbjuder läsarna två alternativa formler: "Amerika och Europa är två olika, starkt kontrasterande civilisationer och en av dem är överlägsen den andra" eller "Amerika och flertalet europeiska länder tillhör en större familj av högutvecklade liberala demokratier. Amerika är att föredra i vissa hänseenden, Europa i andra". Att författaren själv bekänner sig till senare tesen är inte ägnat att förvåna.Men naturligtvis finns det stora objektiva skillnader. Garton Ash pekar i första hand på religionens betydelse, statens roll i samhället, ekonomiska ojämlikheter, miljöfrågor, nationell suveränitet och innehavet av skjutvapen, inklusive dödsstraff för dem som missbrukar dessa.Omsatt i geografisk politik har Europa och USA olika syn på Mellanöstern, som författaren föredrar att kalla Nära Östern för att betona hur nära denna region ligger Europa, Fjärran Östern, där Europa till skillnad från USA inte längre har några politiska intressen att tillvarata, nord-sydproblematiken mellan rika och fattiga länder och de globala överlevnadsaspekterna.Tänkvärda påpekandenGarton Ash kommer med en serie tänkvärda påpekanden. Att en supermakt måste vara det också militärt som dagens USA till skillnad från EU, men att det inte ensamt räcker i längden som Sovjetunionen visade. Att Europa, inklusive Ryssland, förlorat sin strategiska prioritet i Washington. Att den ökande energiförbrukningen i väst gör dess demokratier mer och mer beroende av diktaturer i OPEC, särskilt i arabvärlden. Att den amerikanska livsstilen utgör det störs­ta miljöhotet i världen. Att USA:s befolkning för varje år blir mindre europeisk och mer hispanisk och asiatisk till sitt ursprung och sina traditioner. Att västeuropeiska välfärdsstater får det allt svårare att överleva, när produktion alltmer förläggs till Kina, delar av tjäns­tesektorn till Indien och den högre forskningen till USA.Vad är det då som ytterst förenar Europa och USA? Inte så mycket arvet från Athen, Jerusalem och Rom som de demokratiska värderingarna med sina rötter i upplysningsfilosofin, menar författaren. Dessa värderingar kan också, i motsats till vad Samuel Huntington skrivit om oundvikliga kulturkonflikter, bli universella.Men då krävs det också att USA och Europa (EU) inser hur mycket som förenar och vad som står på spel och slutar att sätta käppar i hjulen för varand­ra. USA måste överge sin nuvarande unilateralism. Vad oss européer anbelangar gäller det i första hand att smälta samman traditionerna från Churchill och de Gaulle och att vägra se oss själva som vanmäktiga gentemot USA och de uppåtgående länderna i Asien. Då skulle författarens landsmän också slippa det plågsamma valet mellan USA och Europa. Tulipanaros? Inte nödvändigtvis.En välformulerad bok som på ett konstruktivt sätt borde sätta myror i huvudet på de flesta.