Debutroman med kylig distans

På en fotoutställning på Kulturhuset i Stockholm 2004 fick Ulrika Kärnborg se en bild av en kvinna med en rostig järnlänk om halsen, en så kallad slavkedja. Men i stället för att verka kuvad och undergiven utstrålade kvinnan styrka och stolthet. Porträttet föreställde Hannah Cullwick som levde i den viktorianska tidens London där hon förtjänade sitt uppehälle som piga. Trots att hon kom från mycket enkla förhållanden - hennes far var sadelmakare - hade hon ett livslångt förhållande med en man ur överklassen, juristen och amatörpoeten Arthur Munby. Så småningom blev hon till och med hans hustru. Det var dock inte bara kärlek som höll dem samman; de delade också en värld av mörka hemligheter.

Ulrika Kärnborg fascinerades av paret och deras relation, gjorde egna efterforskningar och insåg att där fanns ämnet till en roman. Resultatet är den i dag utgivna Myrrha.
Kärnborg, som arbetar som journalist och litteraturkritiker, har tidigare givit ut en biografi om Fredrika Bremer och essäsamlingen Stjärnfältet. Myrrha är hennes skönlitterära debut. I boken berättar hon omväxlande om Arthur och Hannah, och om hur deras liv kunde ha gestaltat sig. Hannah skickas redan som åttaåring iväg för att tjäna som piga. Trots att hon tvingas arbeta sexton timmar om dagen och sova i iskalla vindsrum klagar hon aldrig, eftersom hon bär på övertygelsen om att hon är ämnad något större. Det är dock inte förrän hon en dag möter gentlemannen Arthur Munby som hon finner ett syfte med sitt liv: att tillfredsställa hans lustar, enbart genom att utföra sitt vanliga arbete. Under Arthurs förfinade yta gömmer sig nämligen märkliga böjelser. Han hyser en egendomlig fascination för smuts, och på fritiden företar han långa "vetenskapliga" exkursioner i syfte att studera arbetarklassens kvinnor.

I Hannah finner Arthur ett studieobjekt, ett föremål för sina sexuella begär och en partner i sina perversa lekar, en vän och ett ressällskap, och så småningom även en hushållerska och hustru. Däremot blir Hannah aldrig hans jämlike. Frågan är bara vem det är som är den underlägsne.
Myrrha är en berättelse om makt och underkastelse, frihet, oberoende och livsval. Och möjligen också om kärlek. Relationen mellan Arthur och Hannah är lika flytande som olja, svårgripbar som dimma och ogenomtränglig som glas - i ena stunden ett cyniskt sociologiexperiment, i nästa ett djupt och uppriktigt kärleksförhållande. Mer än något annat är det en önskan att förstå vad som egentligen binder dessa två människor till varandra som får läsaren att vända sidorna i boken, för trots att upplägget kan tyckas nog så slitet - viktoriansk överklassherre lever ut sina sexuella perversioner med en kvinna ur underklassen - blir varken boken eller dess karaktärer klichéartade. Skickligt undviker Ulrika Kärnborg den konventionella, viktorianska kärleksberättelsens alla falluckor. Den som läser Myrrha med förhoppningen om att finna en Jane Eyre eller en Stolthet och fördom lär bli rejält besviken.

Det är inte svårt att förstå varför Ulrika Kärnborg fascinerades av Hannah Cullwick, denna androgyna, egensinniga, hårdnackat självständiga kvinna som offrade såväl hälsa som bekvämlighet för sin frihets skull. Trots att Arthur hade nyckeln till hennes slavkedja, och trots att hon kallade honom "massa" i de brev som hon nästan dagligen skrev till honom, får man intrycket av att det var hon som utnyttjade honom, inte tvärtom. Hon valde honom som ett vittne till sitt liv och sitt arbete, medan han egentligen inte betydde någonting för henne. Inte ens ekonomisk trygghet eller status ville hon låta honom ge henne. Det var endast med den yttersta motvilja som hon gick med på att gifta sig med honom, och hon vägrade att posera som hans hustru. Efter några års äktenskap lämnade hon deras hem och tog återigen tjänst som piga.
Tyvärr förskjuts snart berättelsens fokus och efter det inledande kapitlet som behandlar Hannahs ungdomsår hamnar detta i stället på Arthur, som är en åtskilligt mer konventionell karaktär - neurotisk, voyeuristisk, sexuellt och känslomässigt hämmad och i största allmänhet ett barn av den kultur- och manschauvinistiska tid som frambringade imperialismen, darwinismen och Jack the Ripper.

I samma stund som han träder in i handlingen blir Hannah ett objekt, någon vi betraktar genom hans skrämda och fascinerade ögon, och därigenom blir hon oåtkomlig för förståelse. Mycket hos henne förblir outvecklat och dunkelt, inte minst hennes starka identifikation med slavinnan Myrrha i Byrons pjäs Sardanapalus, vilket är bokens bärande motiv. Inte heller får läsaren något svar på den fråga som bultar i bokens hjärta: hur kan någon stå ut med att göra masochismen - "den skönhet som ligger i att vara intet" - till en hel livsstil?
Skildringen av hur Hannahs kropp slits av det hårda arbetet är nästan obehagligt närgången, däremot gör Ulrika Kärnborg inget allvarligt försök att verkligen tränga in under hennes röda, spruckna, skrovliga hud. Samma distanserade kyla som präglar beskrivningen av Hannah kommer ofrånkomligen att genomströmma hela boken. Trots att Myrrha är en mycket övertygande debut, oklanderligt välskriven och oavlåtligt fascinerande, är det därför en bok som lämnar mig tämligen oberörd.

Debutroman med kylig distans

Ulrika Kärnborgs i dag utgivna debutroman Myrrha är en berättelse om makt och underkastelse, frihet, oberoende och livsval. Och möjligen också om kärlek, skriver Catrin Ormestad.