Debut bortom stereotyperna

Ni känner igen bilden. Sankt Sebastian fyrar stoiskt av ett Mona Lisa-leende och verkar på en gång fullständigt medveten och totalt likgiltighet inför faktumet att de pilar som perforerat hans androgyna och fjättrade kropp inom kort ska innebära hans egen förintelse. Den ikoniska Sankt Sebastian har bara sitt nu, och han nöjer sig som man måste göra om man inte vill vara ett viljelöst offer inför sitt eget öde.

Debutanten Eli Levéns autofiktiva karaktär Sebastian lutar sig mot helgonet och söker lika brännande intensivt sitt nu och är lika medveten om ett förestående tillintetgörande. Och cruisande genom Stockholms parker är han ofta lika perforerad som helgonet. Inom sig har han Ellie, en hemlig, riktigare identitet som någon gång ska stiga fram ur resterna av det som är han. För att hon måste. För att det inte finns några andra alternativ.
Sebastian öppnar sin mun och sin kropp, han bejakar, han söker och han jagar. Han är distanserad och han är nära, han glittrar och han blöder. Han träffar fel och han träffar fel och sedan träffar han Andreas som kanske, kanske kan vara ett svar. Om svaret finns.

Eli Levén har i förhandsartiklarna utmålats som queerlitteraturens räddare för våren 2010, och det är kanske inte utan orsak. Hans debutroman har ett rätt begåvat och självklart flytande anslag som gör texten svår att värja sig emot. Pojkflickan Sebastian måste bestämma sig, växa upp och hitta ett jag som fungerar. Temat är klassiskt och kan innebära riskabla jämförelser. Men Levén klarar sig förhållandevis väl och skriver snabbt med ett eget språk.
I romanens botten finns en svärta som pulserar oroligt och som blir svårbestämd genom att Sebastian hela tiden kränger som om han rörde sig genom en ellips och ställer sitt jag vid sidan om på ett sätt som gör honom till den suveräne härskaren över dem som utnyttjar hans kropp. Han möter dem på markhöjd men står samtidigt ovanför, nästan ömt betraktande.
Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats är lite av en generationsroman för en generation som inte tror att pojkar ska mogna till män och en förutbestämd manlighet. Eli Levéns Sebastian är en Jack i grönrutig klänning istället för jeansjacka.

Debut bortom stereotyperna

Eli Levén är en av vårens mer omtalade debutanter. Sebastian Johans har läst en roman som med ett självklart språk söker lösningar bortom de stereotypa svaren.