De dövblindas förkämpe

Helen Keller miste syn och hörsel i tidig barndom, men lärde sig språkets mysterium med hjälp av läraren "Teacher". Agneta Lilja läser en engagerad biografi över en fascinerande kvinna som blev en talesperson för funktionshindrade.

Den dövblinda Helen Keller möter USA:s president Dwight Eisenhower vid ett besök i Vita huset 1953.

Den dövblinda Helen Keller möter USA:s president Dwight Eisenhower vid ett besök i Vita huset 1953.

Foto: AP Photo/File

Litteratur2012-01-10 08:02
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som tonåring såg jag på bio Arthur Penns Miraklet (1962) som handlar om den dövblinda Helen Keller (spelad av Patty Duke). Filmen gjorde ett outplånligt intryck på mig. När jag för några år sedan såg den på tv igen var upplevelsen hos mig fortfarande lika stark. Det som uppenbarligen ännu fascinerade mig var naturligtvis att denna döva och blinda flicka lärde sig tala och skriva och ha kontakt med omvärlden, det vill säga att ett så svårt handikapp som hennes gick att övervinna. Hur det rent pratiskt gick till kan man nu läsa om i Bo Renbergs bok Helen Kellers värld.

Helen Keller (1880–1968) föddes i burgen överklassmiljö i Tuscumbia i Alabama som dotter till kapten Arthur Keller och hans hustru Kate Adams. Redan 1882 drabbades hon, då endast halvtannat år gammal, av "brain fever" och miste både syn och hörsel. Under flera år levde hon i ett slags vakuum innan hennes familj via The Perkins Institution and Massachusetts School for the Blind i Boston fick kontakt med Annie Sullivan (1866–1936), irländskättad och uppvuxen på fattighuset i Tewksbury. Sullivan, eller Teacher som hon kom att kallas, blev Helens lärare. Hon var mycket lämpad för uppgiften särskilt som hon hade ett slags inifrånperspektiv genom att själv vara gravt synskadad efter att ha fått trakom i femårsåldern. Sullivan skulle bli Helens närmaste, ja, en del av Helen själv, ända fram till sin död.

När Sullivan tog sig an Helen var denna förvildad och bortskämd och läraren måste börja med att isolera sig med flickan för att försöka göra henne ”rumsren”. Hon började sedan lära henne språket genom att teckna bokstäver i hennes hand samtidigt som hon placerade hennes andra hand på det föremål som det tecknade ordet syftade på. Och hon lyckades: klassisk är filmscenen vid vattenpumpen, då Helen plötsligt förstår att vattnet som rinner över hennes hand vid pumpen är detsamma som ordet "vatten" som Sullivan tecknar i hennes andra hand. Pumpen - som fanns i verkligheten också - står kvar efter den mirakulösa händelsen som inträffade den 5 april 1887 i Ivy Green, Helens barndomshem.

När Keller väl förstått språkets mysterium utvecklades hennes ordförråd och förmåga mycket snabbt. Hon var intelligent och snabbtänkt och utrustad med ett extremt gott minne, vilket gjorde att hon utan svårighet kunde memorera och ordagrant återge sådant hon fått uppläst för sig. Hon började snabbt lära sig skriva och redan den 17 juni 1887, bara ett par månader efter miraklet, skrev hon ett första brev till sin kusin Anna:

Helen write anna george will give helen apple simpson shot bird jack will give helen stick of candy doctor will give mildred medicine mother will make mildred new dress

1888 började hon på Perkins blindskola i Boston, 1890 började hon ta tallektioner och 1900 började hon studera vid Radcliffe College vid Harvard, där hon tog examen 1904 som den första dövblinda studenten någonsin. Keller blev också författare till ett stort antal böcker. Dessa skrev hon med hjälp av Sullivan och andra som tolkade och korrigerade hennes originaltexter via omständliga procedurer.

Keller kom under sitt långa liv att bli en förkämpe och talesman för funktionshindrade. Tillsammans med Sullivan och andra medhjälpare for hon ut i världen som föreläsare, hon uppträdde som sig själv i stumfilmen Deliverance 1919, hon framträdde på vaudevillescener och hon knöt kontakter med såväl berömda författare och skådespelare som med vetenskapsmän och presidenter. Hon gjorde sig också känd som radikal feminist, revolutionär marxist och Swedenborgare, samtidigt som hon var djupt troende kristen! Om allt detta och mycket mer berättar Renberg initierat och engagerat i sin läsvärda bok.

Renberg baserar sig huvudsakligen på tre källor: Helen Kellers eget författarskap (knappt femton böcker), arkivmaterial och Joseph P Lashs biografi Helen and Teacher från 1980. Ytterligare källmaterial kunde ha funnits att tillgå, om det inte gått till spillo när Helens hem i Arcan Ridge totalförstördes i en brand 1946. Renbergs bok innehåller, utöver en lista över hållpunkter i Kellers liv, en serie fina fotografier på Helen, Annie, Polly och andra signifikanta personer i Kellers närhet. Den presenterar också kortare notiser om litteratur skriven av och om Keller. Litteraturlistan är en utmärkt hjälp för dem som vill läsa vidare. Och de är nog många gissar jag, ty Helen Kellers öde fascinerar också i vår tid.

LITTERATUR

Bo Renberg
Helen Kellers värld
Hjalmarson & Högberg Bokförlag