Dagliga under

Olle Orrje är en Stockholmsskildrare som framför allt använder sig av poesin som uttrycksmedel även om han också skrivit romaner. Vid sidan av författarskapet har han även varit jazzmusiker och lärare vid KTH. Orres dikter utspelar sig oftast på Söder där han bor men han gör även utflykter till andra orter. Somliga texter i den nya boken Avstamp i det blå är lokaliserade till Svartnäs i Dalarna där han har sina rötter.

Orre skriver ett slags dagboksartade noteringar om "Dansande minnen och / alltings villervalla" för att citera en rad i den fina inledningsdikten. Han har en skarp blick för vardagliga skeenden som plötsligt får en djupare innebörd. Det gäller bara att hänga med i livets villervalla.

Det finns många pärlor i Avstamp i det blå, ändå är det en väldigt ojämn bok. Olle Orrje har en tendens till abstrakt resonerande vilket inte blir bättre av att han försöker leverera satirisk samhällskritik. Någon samhällskritiker är han inte och definitivt inte heller någon bra satiriker. Jag skummar snabbt igenom sådana tröttande texter. Däremot dröjer jag gärna vid slående formuleringar av det här slaget: "doften av / förlorade ögonblick". Att läsa Orrje är att lära sig ett nytt sätt att varsebli, att se det som händer där inget tycks hända. En dikt beskriver till exempel en vanlig kvällspromenad runt kvarteret då "trottoaren ligger öde / vi möter ingen / men lyssnar till våra steg". Många av texterna i Avstamp i det blå kan läsas som inövningar i vad det innebär att vara människa. Detta att lyssna till ekot av sina egna steg i kvällningen, att förnimma sin egen existens.

Att det är en man i övre medelåldern som hållit i pennan i den nya boken märks på vemodet och den genomgående känslan av att livet snabbt rinner bort. Och ensamheten och tomheten blir allt större med åren. En avdelning handlar om barndomen i Stockholm då världen var ny och ett oändligt äventyr. Här får hans dikter en särskild lyster och spänst. Egentligen har Olle Orrje behållit förmågan att upptäcka världen på nytt varje morgon vilket förklarar varför det finns så många morgondikter i Avstamp i det blå. Och även kärleken tycks ny med varje ny dag.
Livets dagliga under mot en fond av dödsmedvetenhet är det som Olle Orrje besjunger i sina nya dikter.

   Långa nätter med öppna fönster.
   Så nära var aldrig stjärnorna.

   En hel värld av outtalade löften.
   Och där stod skogen
   i sin mörka tystnad.

   En ensam fågel kvittrade i skuggan.

I hans poesi har tillvaron kvar alla sina outtalade löften.

Dagliga under

Olle Orrjes nya bok består av dagboksartade noteringar och han har skarp blick för vardagliga skeenden som plötsligt får en djupare innebörd, skriver Bo Gustavsson.