Coetzee vid mörkrets hjärta

När Svenska Akademiens ständige sekreterare i början av oktober 2003 meddelade att årets Nobelpris i litteratur tilldelats den sydafrikanske författaren J M Coetzee var det för den läsande svenska allmänheten ett tämligen välkänt författarskap som belönades. Med envis övertygelse om Coetzees kvaliteter har hans svenska förläggare Dorotea Bromberg genom åren givit ut de flesta av hans romaner i svensk översättning av Thomas Preis.De flesta, men inte alla. Utgivningen börjar med romanen I väntan på barbarerna, publicerad 1982. Coetzees debutroman, Duskland (1974) och den därpå följande In the Heart of the Country (1976), har förblivit oöversatta.Den senare titeln, ursprungligen publicerad redan 1976, har beskrivits som en psykosskildring; hemmadottern Magdas svarta monolog har uppenbarligen inte verkat riktigt lockande.Med Nobelpriset blir situationen givetvis en helt annan. Priset innebär fokusering på författarskapet och ett ökat intresse för alla dess delar. Följaktligen kunde Afrikakännaren Per Wästberg vid Coetzees framträdande på Dramaten i december förra året meddela att en översättning av In the Heart of the Country var på gång.Följsam översättningI dag ligger denna Coetzees and­ra roman på de svenska bokhandelsdiskarna med titeln I hjärtat av landet, även denna gång med följsam och exakt överföring från engelska till svenska av Thomas Preis. Och i ett pressmeddelande kungör den svenska förläggaren att man även planerar en utgivning av Duskland. När detta sker, preliminärt nästa vår, har Coetzees hela hittillsvarande skönlitterära författarskap blivit tillgängligt på svenska. Sedan är det bara för hans förläggare (och läsare) världen över att vänta på det bruna kuvert med ett nytt manus som brukar tillställas hans agent med den kortfattade kommentaren: "Här kommer en ny bok".Svårtillgänglig personOm J M Coetzee således är en extremt lågmäld och på många sätt svårtillgänglig person med stor integritet (han vägrar som bekant att ge intervjuer och han kommenterar inte heller sina verk) är han desto mer kommunikativ i sin prosakonst. De ord han har att förmedla använder han där: allt han har att säga finns i hans böcker, därutöver har han inget att tillägga, har han betonat. Dock kan man invända att Coetzee även är en flitig essäist: om andras författarskap skriver han således gärna, men inte om sitt eget. Ett urval av Coetzees essäistik utkommer för övrigt om ett par veckor i svensk översättning.Men nu är det således den mörka skildringen inifrån ett Sydafrika av i går som är aktuell. Och det ska genast konstateras att detta knappast är någon idealisk introduktion till ett av samtidslitteraturens viktigaste författarskap. Med fördel läser man exempelvis Historien om Michael K och inte minst Onåd innan man ger sig i kast med denna skildring. Men för den som redan är bekant med Coetzees omutliga etiska ärlighet och stora allvar är det desto mer givande läsning.Sydafrikas vita minoritetI presentationen av romanen i anslutning till Nobelpriset skrev Svenska Akademien om romanens struktur: "Det egentliga händelseförloppet går inte att fastställa", en karaktäristik som tveklöst stämmer. Författaren harinte gjort det lätt för sina läsare i den här berättelsen, som delvis utspelar sig på ett realistiskt plan men huvudsakligen ändå måste läsas metaforiskt för att komma till sin rätt. Så kan man fundera över vem berättarrösten Magda egentligen är. Kanske en representant för den vita minoritet som länge behöll alla privilegier och utnyttjade den inhemska befolkningen för sina egna syften? Kanske en gestaltning av ett bortglömt kvinnoöde, en överbliven "nucka" som hon kallar sig själv, utlämnad åt sin ensamhet också av föräldrarna, den tidigt döda modern, den självupptagne fadern? Allt detta finns förvisso med i berättelse, liksom Magdas försök att bli sedd och hennes verkliga eller bara fantiserade hämndaktioner, inklusive våld och mord.Metaforisk tolkningMen likaväl kan man finna täckning för en metaforisk tolkning av såväl Magdagestalten som hela berättelsen. Det går att läsa skildringen av den avlägsna farmens gradvisa förfall, intrigerna mellan far och dotter och mellan Magda och tjänstefolket på ett symboliskt plan, där hela berättelsen kunde tänkas handla om rasåtskillnadens Sydafrika. Men Coetzee är mer subtil än så och har dessutom bestämt deklarerat att han inte är någon politisk författare. Kanske är det i själva verket ett tidlöst drama om skuld och ansvar, brott och straff, utanförskap och gemenskap, beroende och självständighet han iscensatt med berättelsen som Magda. Ett skådespel med kvinnan som jord och åker, övergiven och uttorkad, isolerad och bortglömd, eller den vita rasens dödsdömda herravälde, hotat och penetrerat av Afrikas ursprungliga befolkning, i berättelsen representerad av tjänarna Hendrik och hans hustru Anna.Hur man än väljer att läsa I hjärtat av landet är det en oerhört suggestiv, mörk och stundtals grotesk skildring av ett mörkrets hjärta, bortglömt av Gud och historien, en barbarernas utmark där ropet på försoning formuleras med stumma stenar. I hjärtat av landet är kanske moralisten Coetzees dunklaste och mörkaste bok, en helvetesskildring utan ljus och hopp. Men läst i relation till de verk som skulle komma, bland dem kanske främst Onåd, får den åtminstone delvis sin förklaring och placerar sig naturligt i ett ovanligt konsekvent och betydelsefullt författarskap. Och noteras bör dessutom att Coetzees språk redan vid den här tiden var i det närmaste fulländat i pregnans och poetisk kraft.