Carl von Linné och hans landskap

1700-talssvensken älskade sitt land, skriver Gunnar Broberg i förordet till en av höstens vackraste böcker, Om Smålands NaturalHistoria. Orsakerna var två: "GUD var oss alltid och evinnerligen huld. ... Archiater LINNAEUS hade lärt oss hålla ordning på mångfalden, se sammanhangen, nyttan och lyckan i att samla naturens als-ter och att läsa om dem."Carl von Linné har innevarande år uppmärksammats på olika sätt, med böcker och utställningar — i Bror Hjorths hus i Uppsala exempelvis för 250-årsminnet av verket Species Plantarum. År 2007 stundar det stora 300-årsjubileet då den världsberömde smålänningens födelse kommer att celebreras.Till alla dem som redan givit Linné sin hyllning kan nu också bokförlaget Atlantis och dess avgående chef Kjell Peterson räknas. Den föreliggande boken med originalträsnitt tryckta direkt från stocken på skönt gultonat papper är nämligen esteten Kjell Petersons avsked från sin verksamhet som förläggare av konstnärligt illu-strerade böcker.Utsökt bokdesignI ett efterord uttrycker Peterson sin förhoppning att "någon i framtiden tar över stafettpinnen". Det är en förhoppning inte bara han utan alla vänner av bokkonst kan instämma i. Under Kjell Petersons egid har Atlantis utmärkt sig för utsökt bokdesign i allmänhet, inte minst tack vare formgivaren Christer Jonsson, men också som utgivare av en rad illustrerade verk där samtida konstnärer som Peter Dahl, Torsten Billman, Hans Eliasson, Tommy Östmar, Sven Ljungberg och många andra medverkat.När förlaget nu bestämde sig för att ge ut Carl von Linnés ursprungligen 1770 publicerade text om sitt hemlandskap Småland föll valet av illustratör naturligt på Sven Ljungberg; genom åren har denne mångkunnige konstnär illustrerat en rad egna böcker på förlaget, och samarbetet är således synnerligen väl etablerat.För Linnétextens räkning har Ljungberg på sitt speciella kraftfulla och expressiva sätt valt huvudsakligen växtsolitärer som motiv, men boken innehåller också ett antal träsnitt där Ljungberg fabulerat fram scenerier och tänkta episoder med mänskliga gestalter inblandade. Det är tveklöst de förra bilderna som är de allra bästa och som med störst pregnans ansluter till Linnés på en gång sakliga och märgfulla beskrivning av Småland, dess topografi och natur.Texten publicerades först i Samuel Rogbergs Historisk beskrifning om Småland och har sedan givits ut vid några andra tillfällen, senast 1992. Nu finns således den korta, kärnfulla texten i vackraste inramning. Linné beskriver ett landskap som han med märklig blygsamhet säger sig inte känna särskilt väl. Sedan följer en detaljerad beskrivning av dess karaktär och alla dess växter och djur, de förra med skönt latinska namn, vänligt nog översatta i en liten ordlista efter texten för oss i biologin fåkunniga.Att Linné var en stilist av format är känt, och här finns någ-ra exempel på sådana språkliga pärlor: "Småland är ett mycket ojämnt land af berg och backar dälder och watn", heter det på ett ställe, och om ängarna skriver doktor Linné att de "äro mindre widsträkta, men stenige och mosslupna". På åkrarna används växelbruk mellan råg och korn, och skogarna består av "Tall, gran, En, Ljung, Får-gräs och Ormbunkar". Och så följer en uppräkning av de "wäxter som jag i Småland sett, men eljest äro mindre allmänne uti Swerige".En skuld som gäldatsBland alla dessa växtnamn finns naturligtvis det som anses vara Carl von Linnés favoritblomma, Linnaea borealis, iakttagen "i Pjetteryds sokn". Ljungberg har klokt nog avstått från att återge linnean — den grova träsnittstekniken hade knappast gjort den späda örten rättvisa. I sin födelsesocken Råshult har Linné hittat Talictrum simplex, dvs backruta, en ört som också kan iakttas "wid solberget i Wexiö", skriver han.Linné beklagade att hans texter av ekonomiska skäl inte kunde illustreras, berättar Gunnar Broberg i sitt förord till boken. "Det är skam och skada för vårt Uppsala, att vi ej kunna få en enda figur", skrev Linné i ett brev 1766. Och Gunnar Broberg konstaterar att denna skuld nu gäldats — dock inte av Uppsala men väl av Småland genom konstnären Sven Ljungbergs träsnitt och av bokförläggare Kjell Peterson, kunde man tillägga.Linnaeus själv hade säkert inte haft något att invända.