Brytpunkter skildras

En brytpunkt är en punkt där nytt tillstånd inträder enligt Nationalencyklopedin. I denna Ulf Brobergs och Peter Lundströms femte polisthriller är det Uppsala som blir den nationella säkerhetens nav för några intensiva och domedagsliknande ögonblick. För en Uppsalabo är det kul att känna igen sig, främst i miljöerna runt Vaksala torg, men också i stadens södra delar, eller i "Uppsalas södra förorter" som inleder första kapitlet.

Handlingen rör högerextremism med internationella förgreningar. En högerextremistisk organisation vinner sakta men säkert politisk mark i Sverige. I dess partiledning räds man inte att avrätta kroknande och tvekande medlemmar och flera inflytelserika personer med positioner inom svensk polis och militär hjälps åt att hålla varandra utanför offentlighetens ljus.

När ett Natomöte planeras i Uppsala vädrar gruppen morgonluft. Det är ett lysande tillfälle för dem att skapa förvirring och sedan genomföra en statskupp.
Handlingen spretar sedan iväg i flera olika intrigtrådar. En leder ända ner i Afrika och till vit slavhandel. En annan till Västerås och en högerextrem ensling, en tredje till en finlandssvensk sekreterare och en fjärde rakt upp i polisledningen, samt en femte till mycket speciella sexklubbar i Stockholm.

Det blir lite splittrat och rörigt, i synnerhet som kapitlen är mycket korta och abrupt avslutade mitt i en dramatisk situation. Uppsåtet är förmodligen att skapa spänning, men så småningom blir dessa ständiga "cliffhangers" frustrerande. Det ges heller inte tid att borra sig in i någon av bokens karaktärer.

Polisiära förkortningar är verkningsfulla så länge de förklaras, men det händer inte överallt. Det bidrar också till en staccatoliknande läsning att begrepp som till exempel lkc och 24:8-förhör är planterat lite här och där. Men intrigen känns ändå hyfsat autentisk nästan ända fram till slutet. Peter Lundströms erfarenheter från en lång poliskarriär och Ulf Brobergs från både lokalradio och Sveriges Radios sändningsledning borgar för viss sakkunnighet i frågor som gäller polisarbete och samordning av katastrofinsatser. Och en laddad stund runt själva Konserthuset har författarna faktiskt fått rejält spännande. Där faller det kärva polisrapportspråket på plats och blir en mer självklar del av gestaltningen.

Ändå tycks denna bok yvigare ihopkommen än föregångarna. Men författarna hyser gott självförtroende. Redan i förordet ger de sig själva en recension: "Händelseutvecklingen i Brytpunkt Uppsala är skrämmande, initierad och inte bara inom möjligheternas ram utan också farligt nära verkligheten" skriver de där. Men så värst mycket skräck eller engagemang väcker inte den här boken. Bara en känsla av att sitta vid en sönderklippt polisrapport.

Brytpunkter skildras

I kriminalromanen Brytpunkt: Uppsala hotar en statskupp med högerextrema förtecken. Men det ordkarga rapport­språket räcker inte till för att skapa spänning, anser Susanne Sigroth-Lambe.

I kriminalromanen Brytpunkt: Uppsala hotar en statskupp med högerextrema förtecken. Men det ordkarga rapportspråket räcker inte till för att skapa spänning, anser Susanne Sigroth-Lambe.