Brett perspektiv på utvecklingspsykologi

En både omfattande och lättillgänglig kunskapsöversikt utgör den andra, kraftigt omarbetade upplagan av psykologiprofessorn Philip Hwangs och universitetslektorn Björn Nilssons bok Utvecklingspsykologi. Som introduktion i ämnet är denna volym definitivt en av de matnyttigaste som utgivits på svenska.Styrkan ligger inte minst i bredden och mångfalden, med strävan att lägga ett så komplett perspektiv som möjligt på utvecklingspsykologins olika aspekter, samt i det jordnära tilltalet och ambitionen att definiera teoretiska begrepp på ett tydligt åskådliggörande sätt, kortfattat men inte urvattnat. Detta är en bok som torde ge behållning också för läsare som saknar tidigare kunskaper i psykologi.Tre huvudlinjerEnkelt uttryckt kan utvecklingspsykologi definieras som den psykologiska läran om människoindividens utveckling från barn till vuxen. Hwang och Nilsson utgår från tre huvudlinjer i sin framställning, närmare bestämt den fysiska eller kroppsliga utvecklingen, samt den kognitiva (tankeförmåga, perception) och den socioemotionella (personlighet, identitet, socialt samspel) utvecklingen. Dessa tre områden återkommer som separata rubriker i bokens kronologiska skildring av individens utveckling ända från konception och fosterliv.Vanligtvis koncentreras utvecklingspsykologin till de tidiga barndomsåren och de avgörande utvecklingssteg som då sker, fram till och med adole­scensen eller ungdomstiden, en annan period i individens utveckling då omvälvande för­änd­ringar äger rum.Nytt kapitel om vuxenårenDen nya boken lägger dock till ett helt kapitel om vuxen­åren, med några av de typiska livs­teman, kriser och förändringar som uppträder i vuxenårens olika faser. Kapitlet bygger bl a på den teori om människans olika livsfaser som formulerats av Erik Homburger Erikson, en nestor på utvecklingspsykologins område och den förste som intresserade sig för hela livscykeln.Enligt Erikson präglas varje livsfas av ett centralt utvecklingstema som han beskriver i form av ett motsatspar eller spänningsfält. I ung vuxen ålder handlar det om närhet kont­ra isolering, med möjligheten att kunna etablera meningsfulla relationer som särskilt viktig. I mogen vuxen ålder handlar det om generativitet kontra stagnation, att kunna uppleva meningsfullhet och kontinuitet t ex i form av sysselsättning och familjeliv, respektive känslan av att sitta fast i gamla hjulspår. I övre medelålder och ålderdom är motsatsparet enligt Erikson integritet kontra förtvivlan.Även om Hwang och Nilsson uppdaterat sin framställning, i synnerhet ifråga om beskrivningen av förskoleåren och ungdomsåren, samt i fråga om bokens forskningsexempel, ligger tonvikten alltjämt på den väl etablerade utvecklingspsykologin och teoretiker som Jean Piaget, John Bowlby och nämnde Erikson, fram till Daniel Sterns på 1980-talet lanserade modell för självets utveckling.Det hör till bokens styrka att den ger kärnfulla kortpresentationer av viktiga teoetiska perspektiv för den utvecklingspsykologiska förståelsen, inte bara psykoanalytisk teori som torde vara den i sammanhanget vanligaste, utan även t ex inlärningspsykologi (människans beteende formas genom dess konsekvenser) och det interaktionistiska perspektivet (människans identitet skapas i ett socialt samspel). Dessa presentationer innebär samtidigt ett koncentrat av den moderna psykologins historia.Sociala konstruktionerTänkvärd är bokens påminnelse om att abstrakta modeller för individens olika utvecklingsstadier är kulturellt betingade och tidsbundna, och att begrepp som barndom och ungdom snarast är att uppfatta som sociala konstruktioner. Genomgående tar boken upp den vanligaste kritiken mot de teorier som beskrivs, vilket berikar framställningen.Den ständiga tvistefrågan om arv kontra miljö belyses med hjälp av illustrativa forskningsexempel framför allt i avsnittet Fostret blir barn. Slutsatsen blir här som oftast att arv och miljö samspelar på ett mycket komplext sätt. Tvillingstudier tyder dock på att ärftliga faktorer har större betydelse än vad vi normalt tror för barnets temperament, intelligens, intressen och personlighet, likaså anser forskare att vikten av en tidig kontakt med modern direkt efter födseln har överdrivits, skriver författarna i några inte helt okontroversiella passusar.Något uddlöstEtt exempel på framställningens lättillgänglighet är hur det s k theory of mind-begreppet ("mental teori" i betydelsen att bilda föreställningar om andra människors avsikter och tankar) tas till hjälp för att beskriva barnets gryende inlevelse i en annan människas tankevärld, som förutsättning för empati och socialt beteende.Längre fram kommer boken in på barnomsorgens betydelse för förskolebarnets utveckling, samt tv:s inverkan på barnet, men då på ett något uddlöst sätt, enligt min mening. Författarna hade gärna kunnat profilera sig mer i dessa betydelsefulla frågor.Det omarbetade kapitlet om ungdomsåren erbjuder kortfattad men utmärkt belysning av identitetsutveckling och "den andra individuationen", då individen ska frigöra sig från de inre mentala representantionerna av föräldragestalterna. Även om barnet i yttremening kan te sig relativt självständigt vid ingången till adolescensen, är det alltjämt starkt bundet till föräldrarna i inre psykologisk mening.Punkterar myterDet nytillkomna kapitlet om vuxenåren punkterar en och annan myt om åldrandet, som att den intellektuella förmågan skulle försämras hos alla äldre, men just detta kapitel kan onekligen kännas alltför summariskt. En så komprimerad beskrivning av människans hela vuxenliv, med indelning i tidig vuxen ålder, medelålder och sen vuxen ålder, riskerar att bli något av en schablon, att generalisera mer än belysa.Även beskrivningarna av psykisk problematik förknippad med olika utvecklingsfaser tenderar att bli summariska, med omnämnande av störningar som egentligen kräver ganska komplexa förklaringar. Men det ligger i sakens natur att en såpass heltäckande framställning i utvecklingspsykologi inte ger tillfälle till fördjupning. Tillika är det i första hand den s k normalutvecklingen som lyfts fram, med mer marginell beskrivning av störningar.Sammantaget är detta en bok man gärna rekommenderar, som en god allmänorientering i utvecklingspsykologi. Jag höll på att skriva allmänbildning, ty det är kunskap som ald­rig sitter i vägen.