Bok om liv i överklassgetto
Romanen Parasiten är något så ovanligt som en sedelärande berättelse, skriver Mohamed Omar.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är 90-tal och på rekordtid fyller han kontot med stålar och garderoben med designerkläder. Han är slipad och tar alltid hem spelet. Han har bara förakt till övers för svenssons och loosers. "Skulle jag någonsin bli lycklig som en medelmåtta med ett halvhyfsat ekonomijobb, en halvsnygg fru och en halvstor villa i norrförort? Knappast."
Nej, en helt annan, flottare framtid väntar honom, den unge guden. "Med framgång och pengar skulle jag ohämmat kunna tillfredsställa alla mina behov. Och bäst av allt: vackra kvinnor skulle flockas kring mig."
Berusad av vinningslystnad blir han allt skakigare och tappar till sist helt greppet. På detta fall följer en tumultartad och ångestladdad färd genom Stockholms "överklassgetto". Den mörka sidan av "high life" som visar sig bestå av prostituerade tonårstjejer, självmord, knark, kallblodiga mord och alternativ rättvisa. Samtidigt som han tar stora mängder alkohol, tabletter, amfetamin och kokain dagligen försöker han bevara sin slimma och oklanderliga fasad av framgångsrik affärskille. Det är förstås dömt att misslyckas. Han når botten och därefter återstår blott en sak: omvändelse.
Parasiten är Fredrik Ljungs debutroman och bygger delvis på självbiografiskt stoff. Han är liksom sin protagonist utbildad vid Handelshögskolan i Stockholm. Precis som Henrik gick han också ner sig i knark och spritträsket men tog sig i kragen, nyktrade till och bytte bransch. Han driver numera utbildnings- och vårdföretaget Ljung & Sjöberg AB som hjälper företag att hantera alkohol och drogproblem.
Boken är ett varnande exempel. Det här skitiga, äckliga, våldsamma livet kan även ni tvingas uppleva om ni tar samma väg som jag gjorde. "Gör inte om det", tycks författaren vilja säga. Det är alltså något så ovanligt som en sedelärande berättelse.Rapporter från den skitiga verkligheten av det här slaget är nyttiga eftersom de skildrar en personlig erfarenhet. Statistiken visar att våldsbrott, våldtäkter, alkoholkonsumtion och drogmissbruk ökar och har ökat konsekvent de senaste femtio åren. Dessa siffror kan dock alltid förklaras bort med hänvisningar till "antalet anmälda fall". Men en litterär skildring som speglar "andan" i ett samhälle inte kan förklaras bort på samma sätt. De som lever "där ute" vet hur det är. Och det är INTE som på farmor och farfars tid. Det kan inget trixande med statistiken ändra på.
Vårt samhälle har ett stort problem med ungdomskulturer som hyllar kriminalitet och heroiserar de kriminella. Kvinnoförakt är nästan alltid en ingrediens i dessa rörelser. För Henrik är kvinnor inget mer än kreatur eller på sin höjd statussymboler: en fin möbel att pryda hemmet med. En våldskultur breder ut sig som hämtar näring ur filmer och musik och som hyllar något slags socialdarwinistiskt ideal: "bäst på att vara värst". Brott lönar sig och hederligt arbete är bara värt förakt och spydigheter. Det är inte bara gäng i ur de lägre klasserna som anammat dessa värderingar utan även i de övre, vilket Ljungs bok visar med all önskvärd tydlighet.
Det må ha löst sig för författaren, han har kravlat upp ur den moraliska rännstenen, nyktrat till och gjort bot och bättring. Men den värld han beskriver finns fortfarande kvar. Han bör berömmas för modet att blotta sina egna mörka sidor, ett mod som få besitter. Men frågan är om det alltid är bra. Jag är försiktigt ambivalent på den punkten.
Av vissa kan det tolkas som att han med sina ärliga bekännelser glorifierar en kriminell, kvinnoförnedrande och asocial livsstil.
EN NY BOK
Fredrik Ljung
Parasiten
(Wahlström & Widstrand)
Fredrik Ljung
Parasiten
(Wahlström & Widstrand)