Bodströmdeckare med politiska förtecken

Som politiker kan man förstås börja ett valår på många olika sätt. Thomas Bodström fortsätter med sitt smått schizofrena sätt att vara toppolitiker, pappa, make, advokat och - författare. Hur han kan hinna med allt detta är en gåta. Jag vet inte heller om det inför potentiella väljare är en fördel eller nackdel med detta mångsyssleri?
Nåväl, som författare är han fortfarande ojämn. Debuten Rymmaren från 2008 visade upp en lovande och ambitiös debutant som inte riktigt verkade veta vilket fokus han skulle ha på sin historia: kriminalberättelsen, bakom kulisserna i maktens korridorer eller på advokatrollen.

Det problemet har han nu också. Vad det gäller att skildra den politiska maktens insidor är Vibeke Holst, och ännu inte avslöjade pseudonymen Bo Balderson, överlägsna. Fast Bodström är ändå intressant att läsa här där hans humor får blomma ut en del. Särskilt fattar man sympati för den ständigt misslyckade justitieministern Gerd Lundin, som väl är ett illa maskerat porträtt av, tja, läs själva. Hans skildringar av hur det går till där bakom verkar i det mesta högst trovärdiga också, även om de inte tillför så mycket nytt.
Som bäst är han när han skildrar samspelet - öppet eller under bordet - mellan politiker, advokater, poliser och åklagare. Där kan han förstås gången ned till minsta pm och boken lever upp i de passagerna, likaså när hans milda humor får blomma ut lite mer.

Kriminalhistorien har naturligtvis djupa politiska förtecken även denna gång. En ung riksdagsledamot med invandrarbakgrund mördas just som han initierat ett brett upprop mot rasismen och spåren pekar rakt mot en känd Sverigedemokrat. Fallet verkar vara på väg att lösas snabbt då det sker ett sprängattentat...
Kriminalinspektör Susanne Dahlgren tvingas även denna gång korsa väg med advokaten Mattias Berglund. Känslorna från förra boken har inte helt lagt sig och de komplicerar båda än en gång sina familjeliv och även utredningen. Som vilken driven deckarförfattare som helst lyckas Bodström röra om i slutledningarna och avslutningen bjuder på lite överraskningar.
Men på det stora hela är Thomas Bodström inte någon större författare, personskildringarna är ganska stela och historien bitvis trög.

Bodströmdeckare med politiska förtecken

Thomas Bodström har kommit med ännu en deckareResultatet är inte helt lyckat, men den milda humorn är ett plus, skriver Björn G Stenberg.