Blodbad och kristen hänförelse

Tempelriddarna är en orden om vilka man, utanför medeltidsspecialisternas krets, inte har talat så mycket i Sverige. Men nu befinner den sig plötsligt i rampljuset. Varför? Ja, man må uppskatta Jan Guillou eller ej, men nog är det hans förtjänst. Skapelsen Arn, som tv-kvällar kan ses åka omkring i motorfordon bärande texten Arns rike, var ju tempelriddare med namnet Arn de Gothia.Av en händelse (?) handlar flera artiklar i det senaste numret av Populär Historia om tempelriddarna. Där kallas de "korstågens elitstyrka" och deras undergång betecknas som ett av historiens värsta justitiemord. Men vilka var de?Den som därom kan ge besked är engelsmannen Piers Paul Read, flerfaldigt prisbelönt författare till romaner och populärvetenskapliga historiska verk. Kortfattat kan det skeende, som boken handlar om, beskrivas på följande sätt.Korstågens historiaDe islamska styrkorna hade från 600-talet och framöver bemäktigat sig stora delar av medelhavsområdet, däribland det som i kristen tradition kallades Det heliga landet. I slutet av 1000-talet uppstod, främst på påvligt initiativ, en rörelse som ville återerövra Jerusalem. Denna stad hade de kristna pilgrimerna nämligen fått svårt att besöka. Så startade korstågen och deras historia kom att sträcka sig över flera hundra år. Den epoken var präglad av kristen hänförelse men också av mycken rent världslig erövringspolitik och grymhet.Det första korståget lyckades i yttre mening och en julidag 1099 kunde angriparna efter ett fruktansvärt blodbad etablera sig i Jerusalem. Ett kungaþd>rike och flera furstendömen upprättades i Främre Orienten. Det kristna västerlandet kallade regionen för Outremer, landet på andra sidan havet. Men här var det ännu kaotiskt att vistas för pilgrimer och vanliga människor. Till skydd för dessa bildade 1119 ett litet antal fransmän i Jerusalem en orden omfattande vad som kan kallas krigarmunkar. De förlades på Tempelberget och tog sig därför namnet Tempelriddarna.Inträngande och kunnigtAv den lilla kretsen blev en stormakt, politiskt, religiöst och inte minst ekonomiskt. Författaren berättar om detta på ett inträngande och kunnigt sätt med noter, referenser och litteraturlistor för den som öns-kar gå vidare. Det är en underhållande bok att läsa. Om man nu får uttrycka sig så, ty den handlar huvudsakligen om grymma och tragiska ting. Detaljrikedomen är som alltid i verk av detta slag stor. Men man kanske kan ta lätt på och glida över några enstaka skärmytslingar för att i stället dröja längre vid bokens inspirerande analyser.Här är det verkligen fråga om ett väldes "uppgång och fall". När orden var som störst vid slutet av 1100-talet omfattade den omkring 7 000 riddare och dessutom mängder av servicepersonal. Dess borgar och befästningar var talrika både i Orienten och i Europa. Vidare hade den åtskilliga jordagods som tillfallit den genom donationer. Författaren nämner att Tempelriddarna på så sätt hade haft sitt fotfäste i den lilla engelska by där han hade vuxit upp.Militärt dråpslag Man kan undra hur detta överflöd kunde kombineras med ett äkta kristet liv i fromhet, men ordensreglerna var noggranna och rigorösa på den punkten. Till förmån för Tempelherrarna agerade också kraftigt vid 1100-talets mitt en av medeltidens största andliga personligheter, Bernhard av Clairvaux. Han var inte bara en karismatisk talare utan hade också ett tilltalande utseende. Författaren kan inte undslippa sig en liten fundering om hur bra han skulle ha gjort sig i tv.Men faror fanns, lurande inifrån och utifrån. Ekonomiska stormakter har alltid varit konjunkturkänsliga och detta led Orden av. Därtill kom många militära nederlag. För det verkliga dråpslaget stod muslimen Saladin (han har fått ett gott eftermäle i historien), som praktiskt taget körde ut Tempelriddarna från det heliga landet i slutet av 1100-talet.1200-talet blev en svår tid för Orden även om den fortfarande existerade och utsåg sina stormästare. Konkurrerande ordnar hade uppstått i korstågstidens Europa. De ledande inom katolska kyrkan började bli misstänksamma och konkurrensen från världsliga furstar var påtaglig.Som man alltid har gjort inom det politiska spelet sökte nu Tempelriddarnas motståndare misstänkliggöra Ordens moral. Medlemmarna anklagades inte bara för att vara kättare och gudsförnekare utan också, vilket var särskilt graverande, för sodomi, dvs homosexualitet. De långvariga processerna, som också inrymde tortyr, slutade med att Orden upplöstes 1319. Dess siste stormästare, Jacques de Molay, brändes på bål i Paris.Religiöst laddad platsSkyldig eller icke skyldig. Som beträffande alla processer av detta slag har den debatten fortsatt genom seklerna. Författaren skriver om "historiens dom". Tydligt är, menar han, att det inte främst var muslimerna som fällde Tempelriddarna. Påvemakten i samarbete med den franske kungen bar ansvaret för det tragiska slutet. Betecknande är, säger Piers Paul Read, att riddare från Johanniterorden har kanoniserats men ännu i denna dag ingen Tempelriddare.När man läser om denna tragiska historia kan man inte undgå att tänka på var Tempelriddarorden en gång uppstod, en plats som hör till världens mest religiöst laddade. Där reser sig, nu liksom tidigare, al-Aqsa-moskén.