Björnsnäskvinnornas berättelser

Våren 1895 skildes en grupp kvinnor åt efter att ha gått en kurs på Björnsnäs hushållsskola utanför Norrköping. De bestämde då att hålla fortsatt kontakt genom att skicka en s k vandringsbok mellan sig. I boken skulle var och en berätta om sitt liv efter skoltiden.Boken, som bevarats hos en adoptivdotter till en av kvinnorna, har nu analyserats ur ett kvinnohistoriskt perspektiv av etnologen Lissie Åström. Åström, som är seniorforskare vid Etnologiska institutionen vid Lunds universitet, disputerade 1986 på avhandlingen I kvinnoled. Där studerade hon kvinnor i tre generationer ut-ifrån livshistoriska intervjuer. År 1990 följde hon upp denna studie med en bok om män i tre generationer, Fäder och söner.Björnsnäskvinnorna kom att skicka vandringsboken mellan sig under en fyrtioårsperiod mellan åren 1896 och 1937. En del av dem skrev flera gånger, andra lämnade endast ett enstaka bidrag. Sina bidrag kallade de epistlar. Åström betraktar texterna som tidsspeg-lar av borgerliga sekelskifteskvinnors livssammanhang och hennes ambition är, skriver hon, att "låta dagens läsare ? i ett nytt århundrade få lyssna till ? kvinnor som under sin livstid likaså passerat en sekelgräns". Hon diskuterar inledningsvis frågor om hur kvinnorna skildrar vad de lärt sig i sin utbildning och hur de tilllämpade dessa kunskaper i sina fortsatta liv. Hon drar därefter fram hur några utvalda kvinnors levnadsöden och livsmönster kom att se ut. I ett tredje kapitel gör hon så en sammanfattande analys av några centrala teman i textmaterialet. Boken avslutas med ett sammandrag av de övriga bidragsgivarnas liv.Kort yrkesverksamhetDe flesta av Björnsnäskvinnorna kom från mer eller mindre välbärgade miljöer. Några av dem var herrgårdsfröknar och döttrar till storföretagare. De utgjorde alltså en grupp privilegierade kvinnor. Flera av dem utbildade sig till hushållslärare, några kom till och med att ägna sig åt akademiska studier. Men för dem som kom att utöva sitt yrke blev den verksamma tiden kort. Så snart kvinnorna gifte sig slutade de arbeta och övergick till rollen som maka och mor. En del av dem tog i stället hand om sina gamla föräldrar.Åström konstaterar att kvinnorna levde i en övergångstid, där den traditionella genusordningen, åtminstone på ett diskursivt plan, började omförhandlas. Trots att kvinnorna var medvetna om detta menar författaren att deras texter visar att de ändå anpassade sig till "den kvardröjande föreställningen att kvinnan är bäst lämpad och därmed förpliktigad att åta sig de reproduktiva uppgifterna och låta eventuellt egna utåtriktade ambitioner komma i andra hand". Men detta betyder inte att de endast gick in i en begränsande kvinnoroll eller att de bara blev offer för en struktur. De valde i stället ett bra och meningsfullt liv och de kunde, genom att de tillhörde ett privilegierat skikt i samhället, utöka sina revir genom resor och upplevelser utanför hemmets sfär. Deras liv har därför knappast varit helt meningslösa och avskärmade, även om många av dem berättar om klenhet och sjukdom som skulle kunna signalera tristess och brist på självuppfyllelse.Därför, menar Åström, visar epistlarna att de borgerliga sekelskifteskvinnornas liv inte var fullt så omgärdat och slutet som vi många gånger tror. Det fanns uppenbarligen möjligheter att spränga genusgränserna även om det inte var fråga om några revolutionerande gärningar. Kvinnorna anpassade sig, men gav sig samtidigt möjligheter att agera ganska fritt. I de flesta epistlarna framstår därför Björnsnäskvinnorna som relativt starka och självständiga övergångskvinnor. Här finns alltså samtidigt exempel påförsök att vidga livsrummen genom studier och exempel på extrem efterlevnad av kärninnehållet i ett traditionellt kvinnoideal. Epistlarna är av det skälet goda skildringar av hur livet kunde te sig i den brytningstid kvinnorna levde i.Aktuella frågorSkärvor av kvinnoliv är en anspråkslös, men vacker och behändig liten bok. Den bör intressera varje kvinna, som någon gång funderat över sitt kön och sin position. Den handlar visserligen om en avlägsen tid, men den berör frågor som är aktuella i kvinnors liv än i dag. Åström skriver dessutom väl och hennes analyser är inte mer komplicerade än att vem som helst kan förstå dem. Boken vänder sig alltså till en månghövdad publik och inte bara till en grupp medelklass-feminister som redan är insatta i genusfrågor. Det gör Skärvor av kvinnoliv mycket läsvärd.