Det talas ofta om hur universiteten sällan lyckas uppfylla den så kallade tredje uppgiften. Alltså den uppgift som, vid sidan om forskning och utbildning, handlar om att dela med sig av forskningsresultaten till det omgivande samhället.
Om nu denna oförmåga är regel (det vågar jag dock inte bestämt hävda att den är) så är Ola Wikander ett lysande undantag. Wikander är teologie doktor i Gamla Testamentets exegetik, lärare i klassisk hebreiska samt såväl fack- som skönlitterär författare. 2006 blev han nominerad till Augustpriset för sin bok om utdöda språk – ”I döda språks sällskap”. Wikanders nya bok, ”Gud är ett verb”, är ett slags introduktion till det vetenskapliga studiet av det som vi i kristen tradition kallar för Gamla Testamentet. Eller ”den hebreiska bibeln”, som är en mer neutral och mindre konfessionellt färgad benämning.
Låt mig säga det med en gång: Det är en alldeles utmärkt bok Wikander skrivit. Inte för att den på något sätt har ambitionen att helt täcka det nästan oöverskådliga materialet, eller för att den har särskilt mycket nytt att komma med. Personligen känner jag igen det mesta från när jag själv läste ett par grundkurser i exegetik för nästan tio år sedan.
Nej, att Wikanders bok är så bra beror främst på att den uppfyller den där tredje uppgiften på ett sådant exemplariskt sätt. Wikander skriver lättfattligt och enkelt, ibland om för en modern läsare så främmande ting som invecklad bibelhebreisk grammatik. Och han gör det på ett sätt så att varenda människa kan begripa det. Wikander tar läsaren i handen och leder henne varsamt genom det komplexa gammaltestamentliga landskapet. Boken kan med behållning läsas av såväl den bibelsprängde som av den som tidigare aldrig hållit i en bibel.
Men om man inte är troende jude eller bekännande kristen, varför ska man läsa Wikanders bok? Eller för den delen, varför läsa Bibeln överhuvudtaget? Svaret är givetvis enkelt: För att dessa texter haft ett enormt inflytande på det vi lite svepande kallar för den västerländska kulturen. Eller rent av, utgör en stor del av fundamentet för denna kultur.
Något som Wikander återkommande illustrerar i sin bok. Det kan handla om allt från historiesyn till hur bibliska bilder och tankar kan skönjas i dagens dataspel. Alltihop genomsyrat av den smittande entusiasm som så ofta präglar texter där skribenten verkligen älskar sitt ämne. Kort sagt, ”Gud är ett verb” är folkbildning när den är som allra bäst.