Bhuttos sista vädjan om försoning

Den 18 oktober 2007 återvände den kontroversielle politikern Benazir Bhutto hem till Pakistan efter åtta år i landsflykt. Nästan tre miljoner jublande anhängare kantade kortegevägen från flygplatsen till bhuttofamiljens residens i Karachi. Strax före landsfadern Mohammad Ali Jinnahs mausoleum, där Bhutto skulle hålla ett tal, utsattes hennes bepansrade lastbil för ett regelrätt eldöverfall som dödade 179 personer och skadade nästan 600.

Trots att fordonet totalförstördes av två bilbomber, en attack med eldkastare och beskjutning från krypskyttar undkom Bhutto mirakulöst utan att skadas den gången. Redan efter ett par timmar anlände en städpatrull som systematiskt röjde undan alla bevis innan några kriminaltekniker ens hunnit komma till platsen. En representant för diktatorn Pervez Musharraf's stödparti lät till och med antyda att attentatet iscensatts av PPP, Bhuttos eget parti, för att vinna sympatiröster inför det planerade parlamentsvalet.
Efter den elfte september 2001 har det visserligen blivit kutym att skylla spektakulära attentat på terrororganisationen Al-Qaida och talibanerna men de pakistanska myndigheternas märkliga agerande, och en lång rad andra omständigheter, kastar mörka skuggor över landets krigsmakt och den mäktiga underrättelsetjänsten ISI.

I flera år har president Musharraf, som störtade den folkvalda pakistanska regeringen i en oblodig kupp 1999, kämpat för att få sitta kvar vid maktens köttgrytor. 2001 blev han en av västvärldens gunstlingar i det nya kriget mot terrorismen, men på senare år har protesterna vuxit mot den odemokratiska regimen. Hösten 2007 nåddes, efter påtryckningar från USA och Storbritannien, en kompromiss som innebar att Musharraf skulle få sitta kvar som president medan den populära Bhutto skulle tillträda som premiärminister efter den förmodade segern i det utlysta valet. Den sköra alliansen brast dock redan efter ett par veckor. Den 3 november lär Musharraf upphäva landets konstitution och utlyste undantagstillstånd. Under de följande dagarna arresterades tusentals aktivister från den politiska oppositionen och den 8 november sattes Bhutto i husarrest. Några dagar senare slog dock den hårt ansatte presidenten till reträtt, sannolikt efter internationella påtryckningar, och Bhutto kunde återuppta sin valkampanj. Men den 27 december dödades hon av en självmordsbombare efter ett valmöte i Rawalpindi.

Boken Försoning, som Bhutto lade sista handen vid den dag då hon dödades, är ett stimulerande verk som har många bottnar. Författaren fastslår bland annat att demokrati är ett universellt värde och avfärdar den befängda hypotesen om en civilisationskonflikt mellan kristna och muslimska samhällen som förfäktats av chauvinistiska amerikaner som harvardprofessorn Samuel Huntington och extrema islamister som Usama bin Ladin. Totalitära ideologier, som fascism och kommunism i Europa och militant islamism i den muslimska världen, attraherar främst desperata människor i marginaliserade samhällen och frodas i allra högsta grad när diktatoriska regimer stryper samhällsdebatten, skriver Bhutto. Boken rymmer också vissa självbiografiska avsnitt och kan dessutom beskrivas som ett policydokument för PPP (Pakistan People's Party) som grundades av fadern Zulfikar Ali Bhutto 1966. Det skändliga mordet har också förvandlat Försoning till ett visionärt politiskt testamente.

Inom islam finns inget prästerskap som formulerar dogmer och bestämmer vad menigheten ska tro på, skriver Bhutto. Eftersom det står varje muslim fritt att tolka Koranens budskap efter sitt eget huvud kan man hävda att islam, till skillnad från kristendomen och de flesta andra religioner, på ett grundläggande sätt genomsyras av demokratiska värderingar. Den första muslimska staten i Medina, som för många muslimer är den idealtypiska islamska statsbildningen, styrdes av Profeten Muhammed i samråd med anhängarna.
Den moderna demokratiska revolutionen, som först slog rot i England, spreds under 1800-talet över den europeiska kontinenten och nådde också många muslimska länder. Kampen för demokrati i Egypten kan exempelvis spåras tillbaka till 1866. Den konstitutionella revolutionen i Iran, som bröt ut 1906, var en historisk händelse som i sinom tid skulle påverka den demokratiska utvecklingen i hela den muslimska världen.
Det som obstruerat demokratiprocessen är dock inte några islamiska värderingar, vilket civilisationskampsteoretikerna hävdar, utan västvärldens interventioner under den koloniala epoken och det kalla kriget. Den brittisk-amerikanska statskuppen i Iran 1953, som störtade premiärminister Mossadeqs demokratiska regering, är bara ett av många exempel.
"Extremism frodas under diktatur och underblåses av fattigdom, okunskap och hopplöshet" skriver Bhutto. Hon föreslår bland annat en Marshallplan för de muslimska länderna, som kan ge regionen tillväxt och människorna framtidshopp, och en internationell stödorganisation som kan hjälpa svaga demokratiska regeringar att desarmera militära kuppmakare och frilansande militanta extremister. Det låter verkligen vettigt.

Bhuttos sista vädjan om försoning

Benazir Bhuttos politiska testamente, avslutat av författarinnan på samma dag som hon mördades, uppmanar till en Marshallplan för den muslimska världen och slår vakt om demokratin som ett universellt värde, skriver Carl Johan Gardell.