Betagande bildprakt i Härkeberga

Biskop emeritus Tord Harlin vilar inte på lagrarna. Sedan han ställde kräklan åt sidan och lade mitran på hyllan har han låtit boken bli den nya predikstolen. Och det är med kamerans hjälp han numera förmedlar budskapet om Kristi födelse, lidande, offerdöd på korset och uppståndelse.Det har på så sätt blivit mycket bildrika postillor av hans hand som utkommit av trycket under de allra senaste åren. Det började med Gamla Uppsala och därefter hör såväl Domkyrkan och Helga Trefaldighet som den medeltida helgedomen i uppländska Tensta till de kulturskatter som begåvats med överdådiga presentationer i text och bild.OmistligtDet har inte varit svårt att förutse att Härkeberga förr eller senare skulle få en egen bok. Kyrkans bildprakt är ett omistligt inslag i vårt lands medeltida konsthistoria. Och Albertus Pictors ryktbarhet sträcker sig långt utanför de specialintresserades krets. Sommartid utgör kyrkans vägg- och valvmålningar ett av de mest attraktiva turistmålen i hela Uppland.Tack vare Tord Harlins insatser behöver ingen nu längre uppsöka kyrkan oförberedd. Och den som vid besöket har svårt att smälta alla intrycken kan efteråt och hemmavid låta blickarna löpa längs valvbågarna flera gånger om. Som vid tidigare tillfällen harskrivkunnige Bengt Z Norström varit biskopen behjälplig med bakgrund, sammanfattningar och förklarande bildtexter. När det gäller Härkeberga kyrka är detta senare nog av nöden. Motiven i målningarna bygger på en del kunskap om den bibliska historien som knappast är var mans egendom längre.Biblia pauperumDärvidlag var nog våra medeltida förfäder bättre upplysta. Och även om deras läskunnighet hade sina begränsningar kunde de med hjälp av Biblia pauperum, dvs de bilderbiblar för fattiga som fanns redan innan boktryckarkonsten var uppfunnen, göras delaktiga i Gamla och Nya testamentets rika skatt av sällsamma händelser.Det var också många av dessa avbildningar som utgjorde förlagorna för Albertus Pictor och dennes målargesäller när de utförde alla sina kalkmålningar i inalles ett 40-tal kyrkor så långt norrut som i Nederluleå.Som alltid när det gäller kreativt arbete förutsatte detta att det rådde fred i landet och att man hade ett välstånd som medgav konstnärlig arbetsro. Man brukar säga att dessa grundvillkor uppstod efter slaget på Brunkeberg, när Sten Sture d ä blev riksföreståndare och medan Jakob Ulfsson residerade som ärkebiskop.Det är också på 1480-talet som Härkeberga får sin murala målningsskrud. Bäst bevarad är den i valven medan bilderna längs väggarna i hög grad påverkats av sentida överkalkningar och misslyckade restaureringsförsök. Givetvis har färgerna dessutom bleknat eller förändrats på andra sätt under årens lopp. Ändå får Tord Harlin sägas ha gjort en aktningsvärd insats för att ge sentida betraktare en hyfsat rimlig uppfattning av vilka intryck som väntade menigheten för drygt 500 år sedan, när den samlades för attfira gudstjänst.Till de målningar som rimligen gjorde det starkaste intrycket hörde säkert såväl avbildningarna av Yttersta domen, hur Jona kastas i havet och Daniels fiender i lejongropen som vandringen genom Röda havet. Knappast heller har framställningen av lyckohjulet förlorat något av sin existentiella laddning sedan tillkomsten. Esau på jakt är ytterligare en av fullträffarna och bland de många dramatiska detaljerna stannar man gärna till vid t ex räven som har fångat en gås, mannen med mungigan eller bockarna som stångas.Så kan man sitta länge i begrundan och dessutom göra sig olika föreställning om de avbildade människorna, klädda och utstyrda som de är i överensstämmelse med senmedeltidens mode. Också småfigurerna och fabeldjuren sätter fantasin i rörelse och med gycklarnas närvaro vinner även mera världsliga toner insteg. Greppet att i Augustinus anda betona samspelet mellan de gammaltestamentliga berättelserna och deras förebådande av Jesu livs historia är mycket välfunnet.Finurliga kameravinklarVän av ordningen upptäcker nog omkastningen av bocken och räven i bildtexterna längst ner på sidan 66. Sedan ställer man sig lite frågande till de oskarpa vigselbilderna, som väl är tänkta att framhäva att kyrkan fortfarande är en levande församlingskyrka och inte bara ett konstmuseum. Och vad gäller oskärpan i uppslaget sidorna 98 och 99 får man förmoda att datatekniken spelat upphovsmännen ett litet spratt. Så långt det är frågan om arbetet med kameran är Tord Harlin dock värd ett överbetyg för hur han löst uppgiften att med hjälp av finurliga kameravinklar överlista de komplicerade valvformerna. Om också tekniken säkert lämnat en del bistånd härvidlag.Att texterna finns översatta till både tyska och engelska ökar naturligtvis möjligheterna för den här boken att få många användare. För det är knappast en läsebok i gängse mening Tord Harlin och Bengt Z Norström lämnat ifrån sig. I stället bör man nog tala om en volym för betraktare. Och så tillvida får den väl sägas befinna sig på rätt våglängd i vår av bildmedia så dominerade tid.