Bernadottes allsidiga originalitet

EN NY BOK. Nittonhundratalets svenska konsthantverk präglades vid sekelskiftet av en blommande jugendstil, frodiga former med anknytning till växtrikets linjespel. Efter första världskrigets slut blev glas och keramik stramare i form. I någon mån blickade man tillbaka till sjuttonhundratalets graciösa former. Vackrare vardagsvara var slagordet. När svensk design under Kreuger­epoken visades internationellt var det med slagordet Swedish grace. Långt senare fick den dominerande stilen i världen under sent tjugotal beteckningen art deco. In på trettiotalet infördes strömlinjeformen som komplement till funktionalismens asketiska formgivning. När andra världskriget bröt ut, förlorade svensk formgivning kontakten med vad som skedde utomlands. Just före krigsutbrottet infördes i USA ett nytt slagord: Swedish modern, en stil för det svenska folkhemmet.Sigvard Bernadotte växte upp på slottet i Stockholm, utbildades med en humanistisk grundexamen i Uppsala, arbetade en tid med scenografi för Oscarsteatern, breddade sin utbildning på kontinenten, blev verksam i filmindust­rin en tid, gifte sig borgerligt och förlorade därmed sin arvsrätt i kungahuset och fick klara sig själv. Naturligtvis var han eftertraktad genom sin kungliga börd för olika uppdrag, men som framgår av Sigvard Bernadottes memoarer — det kunde vara både på gott och ont.Länge bosatt i Köpenhamn skapade han en rad arbeten i silver, verk som nu är eftertraktade och högt värderade vid auktioner. Jag arbetade en tid på att skapa en utställning av hans verk i silver i Danmark men lyckades aldrig i planeringen nå ett representativt urval. Hans verk har spritts i alla väderstreck och på växlande avstånd. Georg Jensen hette den högt ansedda firman Sigvard Bernadotte arbetade för.Efter åren i Danmark vidgade han sin verksamhet för att skapa formgivning i industrin. Nu var det inte längre fråga om fint silvergods som skulle formas utan att ta till vara möjligheter i plast och stål. Bunkar och skrivmaskiner fick prägel av honom. Han var inte i den stil som är återkommande i hans verk hemfallen åt den hårda, funktionalistiska formen utan utgick från geometrins nakna former vilka mjukades upp av kurvaturen av sfäriska ytor.Rikedomen i hans arbeten skild­ras kunskapsrikt och entusiasmerande av Tove Gyllenstierna i boken Designprinsen (Forum), som har fått en utomordentlig samkomponering av bild och text. Man kan följa Sigvard Bernadottes verksamhet på många områden, och läsaren överraskas av att i det egna bohaget finns funktionella föremål som präglats av hans design. Det finns i det han gjorde en sval elegans. Ingenting var för lågt och enkelt för att formas och mönstras av honom. Han komponerade slipsar och skapade måleri. Som person var han lågmäld och kunde mitt i ett samtal ställa frågor som vittnade om hans långa erfarenhet på en rad olika verksamhetsområden.Jag tittar ut i köket och ser hans plastbunkar och kryddburkar. I smyg kan jag köpa Marabous mjölkchoklad och bryter sönder hans förpackning med lätt igenkännbar logotyp. Slipsarna är disk­reta i mönstringen och användbara för korrekt klädsel vid sammanträden. Den svala blå färgen på Stockholms tunnelbanetåg på utsidan och möbleringen inuti bidrog han med. Stolar och textil har han bidragit med.När man bläddrar i Tove Gyllenstiernas bok suckar man spontant: "Aha, ja visst ja, det var ju Sigvard som gjorde det." Mestadels visste man inte det.Tove Gyllenstierna visar hur hans formgivning skapas i lag­arbete. Att riktigt skilja ut hans egna, original och det som har skapats i diskussion och skissering med andra formgivare är inte lätt, men nu med boken i hand imponeras man över den allsidiga originaliteten i Sigvard Bernadottes verk, egna eller tillsammans med andra utförda och förda ut i folkhemmet och utomlands. Han har gjort mer än att framstå som marknadsförare med ett aktat namn. I hans formgivning finns det som kallas för ergonomi, en för brukaren vänlig form.