Berlin i flanörens blick

I Berlin sköter S-Bahn eller U-Bahn förbindelserna mellan de olika stadsdelarna. Där det inte finns några spår utlagda får det bli buss. Väl framme går man till fots. Den i sitt hemland mycket uppmärksammade, slovenske lyrikern, essäisten och översättaren Ales Steger är under ständig förflyttning i sin nu i svensk översättning utgivna bok Berlin. Författaren befann sig där för några år sedan på ett stipendium. Sina intryck redovisar han i ett 30-tal lyriska impressioner, prosastycken, fotografier och miniessäer.

För den som besöker den tyska huvudstaden med anteckningsbok och pennstump i fickan är det här en lämplig inspirationskälla. Det är så Steger själv tar sig fram. Han vistas i Berlin med förhöjd uppmärksamhet. Han tar sikte på de betydelsefulla detaljerna i stadsrummet. Och han har en urskillningsförmåga som låter gammalt och nytt, nutid och förflutet, människor och ting framträda i en belysning, som får mycket av det som är stadens egenart att framträda. Walter Benjamins ande finns där strax intill. Han har Gottfried Benns dikter i ryggsäcken.

Det är med flanörens blick Ales Steger skrider till verket. I de västliga stadsdelarna samlas intrycken ofta längs Kurfürstendamm, vid Olivaer Platz eller Savignyplatz. Han gör en avstickare in på Carmerstrasse och besöker den där belägna Autorenbuchhandlung. Väl inne befinner han sig i ett närmast sakralt rum befolkat av ett lika hemligt som heligt sällskap. Museibesök växlar med galleriupplevelser. Han stannar till inför den berlinska kafékulturen men följer också murens sträckning, så som den är utmärkt med gatstenar i körbanan. Också trottoarernas skick och beskaffenhet fångar Stegers uppmärksamhet. Särskilt i gamla öst och i Prenzlauer Berg är snubblandet en återkommande erfarenhet. I Tiergarten upptäcker han att alla träden är unga. De planterades på de tomma ytor som uppstod i slutet på 1940-talet, när Berlinborna fick sitt bränsle från annat håll.

Ofta är det ljuset, vinden, ljuden eller årstidernas gång som ger rörelse åt det avbildade. Men Steger är heller inte främmande för att personifiera eller förandliga vad han ser. Mellan exaktheten hos orden och sprickbildningarna eller det oberäkneliga i associationsflödet uppstår små skred, som emellanåt ges en världshistorisk innebörd. Vilken annan stad än Berlin har en sådan reservoar av minnen? Den insikten blir också författarens utgångspunkt, när han reflekterar över en inte bara för den här boken viktig skillnad mellan ihågkommet och påhittat.

Annars är det sakligheten som anger tonen. De själsrörelser som förekommer handlar om närvaron i en av det egna språket avhängig verklighet. Där finns förutsättningarna för Ales Stegers fascinerande diktkonst, förnämligt tolkad av översättaren Sophie Sköld. Att där råder speciella villkor, framgår även av Aris Fioretos efterord, som skrivits i liknande anda. I sin läsupplevelse ansluter sig Fioretos till Stegers kluvenhet inför tillvaron med vad som närmast kan kallas ett slags efterdyningar. Om det nu går att tala om vågrörelser, när det handlar om texter med anknytning till en stad genomfluten av den stillsamma floden Spree.

Berlin i flanörens blick

I den nu till svenska översatta Berlin låter den slovenske författaren Ales Steger flanörens blick bestämma mötet med den tyska huvudstaden, konstaterar Bo-Ingvar Kollberg om den fascinerande boken.