Till Berlins särdrag hör att staden är stadd i ständig förändring. Man kan resa dit ofta. Det ena besöket blir inte det andra likt, varje gång finns något nytt att upptäcka. Så var det också i slutet på 1920-talet om man får tro teatermannen Bertolt Brecht, som menade att ”vad som är dåligt i dag, kan bli bättre i morgon”. Folke Schimanski har ett tillägg när det gäller Berlin; företrädena gentemot andra huvudstäder blir synliga först när man fördjupar sig i allt fängslande som hänt under årens lopp. Det är en bra bruksanvisning till hans nu utgivna översikt Berlin – en stads historia. Den sammanfattar åtskilligt av det man kan inhämta i den uppsjö av speciallitteratur som finns i Berlinbokhandeln framför andra, Berlin Story belägen vid paradgatan Unter den Linden 26, nära Friedrichstrasse. En bok snarlik Schimanskis är för övrigt Ingrid Nowels Berlin, som också den är en inspirerande vägledning ur ett historiskt perspektiv, om än med de olika stadsdelarna som infallsvinkel.
Det är som baskurs i ämnet Schimanskis bok har sina främsta förtjänster. De allra tidigaste spåren finns redan på 500-talet med de bägge byarna Berlin och Kölln på var sin sida om Spree. Men det är först på 1200-talet som en mera fast bebyggelse uppstår med köpmän och hantverkare vid en viktig trafikled. 1237 brukar anges som stadens födelseår. En svårighet som författaren haft att bemästra är balansgången mellan Berlins och Brandenburgs, Preussens och Tysklands historia, som ju emellanåt sammanfallit. Det betyder att furstarna, kungarna och kejsarna av ätten Hohenzollern ges stort utrymme. Alltifrån Fredrik I, kurfurste av Mark Brandenburg till Wilhelm II, den siste tyske kejsaren som abdikerade 1918, i första världskrigets slutskede. Men det är också påfallande hur mycket Schimanski fått med från en rent mänsklig horisont med allt från befolkningsutveckling, näringsfång, bebyggelsehistoria och inte minst kulturliv. Det anekdotiska stoffet inte att förglömma, som ofta ger en underhållande läsning.
Epoken nationalsocialismen och Hitler hör till de mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia och Schimanski är helt inne på den linjen. Att det föregicks av det i nöjes- och kultursammanhang så blomstrande 20-talet, kan man fundera på länge. Boken speglar Weimarrepubliken ur åtskilliga aspekter, både den glättiga ytan och de skiftande ekonomiska villkoren, i vad som blivit ett av de allra intressantaste avsnitten. Med självsyn kan författaren, som bodde där då, berätta om bombningarna av Berlin under andra världskriget. Återuppbyggnaden, delningen i öst och väst, muren och murens fall hör också till det som fått flera personliga genomslag. Att avslutningen uppehåller sig vid det allra senaste som invigningen i maj i år av den permanenta utställningshallen Topographie des Terrors, nu nedlagda Tempelhofs framtid och storflygplatsen Willy Brandt i Schönefeld som öppnar nästa år, gör att bokens bästföre-datum inte lär inträffa i brådrasket. En faktatät och vederhäftig grundbok av det här slaget har alla utsikter att stå sig ett bra tag.