Berikande om matkultur

I Lars Gustafssons författarskap är många tidsplan närvarande samtidigt och byter ofta av varandra genom enkla men tydligt markerade berättargrepp. Man tänker sig gärna att det är diskussioner från filosofins domäner som på så sätt gör sina inbrytningar och förändrar alla förutsättningar i grunden. Detsamma tycks även gälla upplevelserna av verkligheten, som utifrån tänkare som Berkeley, Descartes och Bergson lätt växlar från ett yttre till ett inre plan eller tvärtom. Ibland förläggs till nivåer helt utanför människans herravälde.

Sådant är givetvis fullt legitimt för en diktare, var denne än befinner sig. Tillvägagångssättet blev en särskild krydda i Herr Gustafssons familjebok, den encyklopedi som författaren gav ut tillsammans med sin hustru Agneta Blomqvist för tre år sedan. Det återkommer i den uppföljningsbok, Fru Blomqvists matbok, som kom ut strax före jul förra året. Böcker är färskvara i sin egen rätt. Fru Blomqvists matbok är kortare till formatet med sina 60 uppslagsord från Absint till Ölost. Den har en kulturhistorisk och emellanåt självbiografisk inriktning med ett genusinriktat perspektiv. Agneta Blomqvist har den här gången skrivit de flesta artiklarna.

Det betyder att det oftast är vad som förr i världen betecknades som kvinnliga ämnesområden som dominerar med vår föda i centrum. På samma gång kan boken också sägas lyfta fram stadier i mänsklighetens utveckling som har med samlande och jakt att göra. Dit hör både svampplockning och strövtåg i skogen med älgbössan redo. Men det utesluter inte att även det boklärda livet får sin beskärda del. Det senare är ju, som bekant, i dag på utdöende. Att läsa tar sin tid. Att skicka iväg några tecken via twitter är gjort i en handvändning. Frågan är dock vad som är mest personlighetsdanande.

Även om ambitionerna är andra i Fru Blomqvists matbok är den på samma sätt som föregångaren en läsebok att bläddra i och låta det ögonen får syn på bestämma kapitlens turordning. Det handlar om allmänbildning i en underhållande form med tonvikt på vad som går att äta och dricka. Det innebär att boken även rymmer en hel del matrecept. De förutsätter en del förkunskaper, vilket betyder att nybörjaren kanske skall vara lite försiktig innan hon eller han tar fram visp och grytor. Mattemat är annars tillämpat med vidast möjliga definition, och att bli delaktig i historia och kuriosa kring vad som kan finnas i glaset eller koppen och på tallrikarna under de måltider som kanske mera än något annat bestämmer rytmen i våra liv kan vara riktigt underhållande.

Efter det konceptet är också de flesta avsnitten disponerade, när de berättar åtskilligt om gammaldags husmanskost, i dag kanske bortglömda fiskrätter eller måltider som också säger mycket om det samhälle där de en gång uppstod. Här finns allt från korvkaka, grisfötter och Västeråsgurka till surkål, spagetti, kalvdans och älgbullar. Många av kapitlen är skrivna genom ett personligt raster och Agneta Blomqvist tar tillfället i akt att blicka tillbaka på både barndom och ungdom i Stockholm och Bohuslän. Vid sidan av subjektiva minnesglimtar är det en väl påläst författare som framträder. Med särskild inlevelse läser man om gammaldags långfredagar, som aldrig ville ta slut och om 50-talets godissortiment och dåvarande prisnivåer. Eller glimtar från studentåren i Uppsala.

Lars Gustafsson har redan använt mycket av motsvarande material i sina dikter och prosaböcker alltsedan debuten med Vägvila 1957. En viktig roll i den här boken spelar vad som formuleras som det rena förnuftets första grundregel: "man tänker bäst när man tänker på något annat". Sådana utflykter finns det gott om, till exempel en höstlig promenad över myrarna vid västmanländska Hörendesjön, där paret har sommarställe. En annan gång skildras en svampexpedition långt in i mörkaste skogen. Björn har siktats i grannskapet. Kanske bör, för sinnesfridens skull, Lars Gustafsson inte upplysas om att björnen är allätare och till och med kannibal om det kniper. Annars är det nog bara hos Gustafsson man kan hitta ett matrecept framsprunget ur en dröm. Historien om den tuggtobaksberoende älgen Jeppe i Virsbo får nog däremot främst hänföras till skrönans värld. Men de som läser boken i tysk översättning lär ta till sig detta avsnitt med stor förtjusning.

Kapitlet framför andra är utan konkurrens Agneta Blomqvists redogörelse för Lars Gustafssons morgonvanor. Den som inte kände till villkoren förut, får veta allt om hur det är att äta frukost med en centrallyriker. Här om någonstans gäller den från Tranströmer citerade versraden "Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen". I Lars Gustafssons fall är det både upp- och sidovindarna som avgör förloppet. Det stämmer för övrigt också in på åtskilligt annat i denna i många avseenden överraskande, välkomponerade och stundom även i hög grad lärorika encyklopedi. Den är kanske inte i nivå med den tidigare volymen. Men bjuder liksom föregångaren på en hel del berikande och avkopplande läsning.

Berikande om matkultur

Det finns åtskilligt av berikande och avkopplande läsning i Lars Gustafssons och Agneta Blomqvists essäsamling Fru Blomqvists matbok, konstaterar Bo-Ingvar Kollberg.