Berättelsen om ett judiskt öde

Några dagar efter det att Zalma M. Puterman hösten 1968 hade disputerat över ett filosofiskt avhandlingsämne i sitt hemland Polen kom hans son Jurek från dagis och sade, precis när fadern öppnat dörren: "Pappa, jag gillar dig inte eftersom du är jude." Till saken hör att man i det Putermanska hemmet aldrig hade talat om någon etnisk tillhörighet överhuvudtaget; de var en vanlig polsk familj helt enkelt. Men efter detta fattade familjefadern sitt beslut. I ett land där barnen lärde sig att ogilla och rent av hata sina föräldrar på grund av deras etniska ursprung, där kunde man helt enkelt inte stanna.

Puterman lyckades också övertala sin hustru Helena att ta detta steg. Zalma hade, liksom övriga judiska polacker, känt att det senaste året svepte över landet en våg av antisemitsm. Den hade, vilket kan vara lärorikt att erinra sig just i våra dagar, startat efter sexdagarskriget försommaren 1967. Men den tog särskilt fart i mars 1968, då man på Nationalteatern i Warszawa satte upp en pjäs av den polske nationaldramatikern Adam Mickiewicz (1798-1855). Innehållet i stycket var sådant att det (inte utan skäl !) kunde tolkas som en "antisovjetisk manifestation". Myndigheterna beslöt därför raskt, troligen efter påstötningar från Sovjets ambassad, att pjäsen skulle läggas ner. Detta väckte starka protester bland studenterna och ett uppror hotade. Regeringen bedömde läget som allvarsamt; vad skulle den nu företa sig? Någon kom på lösningen: Skyll på judarna! Så gjorde man och det var inte första gången i Polens historia.

Vad familjen Puterman beträffar lyckades den ta sig ut ur landet. Polen ville, så som läget var, gärna bli av med sina judar. Låt dem resa bara, sade man. Men enligt bestämmelserna fick de bara utresetillstånd till Israel och av flera skäl önskade inte Putermans bosätta sig där. Efter en lång tids trakasserier lyckades familjen så småningom komma till Sverige och till sist hamna i Uppsala. Zalma kunde genom sin kompetens som "yrkesfilosof" inlemmas i gemenskapen på den filosofiska institutionen vid Uppsala universitet och utnämnas till docent i praktisk filosofi. I sin nyutkomna bok Ett liv i glädje och tårar - en polsk judes öde, nämner han bland de "filosofiska vännerna" särskilt Thorild Dahlquist med hustru Ann-Mari Henschen-Dahlquist samt Per och Brita Ericson som inspirerande och stödjande.

Zalma Puterman föddes 1931 i den centralpolska småstaden Wyzsgoród, där cirka tre fjärdedelar av befolkningen hade judiskt ursprung. Fadern var skomakare och medlem av det polska kommunistpartiet. Zalmas hela familj lyckades efter andra världskrigets utbrott ta sig till de sovjetkontrollerade delarna av Polen, ett land som praktiskt taget just då inte existerade. Större delen av släkten hade nu förintats i gaskamrarna. Zalma fick senare i egenskap av utländsk student studera vid Lomonosov-universitetet i Moskva. Han kunde sedan återvända till hemlandet och fullfölja sin akademiska utbildning där. Inkomsterna räckte inte till att försörja en familj. Därför arbetade han tidvis "svart" som skomakare hos en farbror.

Själv är jag något år äldre än Zalma Puterman, men vi tillhör samma europeiska generation. När jag läser om hur dessa mina jämnåriga från andra länder upplevde sina tidiga decennier känner jag mig förfärad, nästan skamsen. När jag gick i realskolan och det värsta var att man bara fick stekt strömming och stuvade morötter till onsdagsmiddag hos inackorderingstanten, då visste de att deras närmaste släktingar hade mördats av nazisterna; själva gömde de sig svultna med förfrusna fötter i en skog. När jag läste vid universitetet, bemöttes väl av mina akademiska lärare och roade mig på nationens gasker, då tvangs de att under flera terminer plugga in själlösa data ur "Det sovjetiska kommunistpartiets historia" och riskerade att, för något ögonblicks ungdomlig förvillelse, deporteras till de sibiriska lägren.

Min sorg och min skam gör det svårt att skriva rättvisande om Putmans bok. Jag kan bara antyda vad den innehåller. Han skriver naturligt om vardagslivet, om barnens lekar, deras sjukdomar, lustigheter och uppstudsigheter, om äktenskapets skiftningar, om bekymmer självfallet men också om hur ett varmt bröd doftar och hur gott ett glas öl kan smaka. Humorn är påtaglig; jag har ofta skrattat under läsningen.
Men därtill kommer naturligtvis att filosofen Puterman har kunnat analysera det politiska skeendet under det gångna seklet. Han hör säkert till de mest belästa i Sverige vad gäller marxistiskt tänkande. Han förfäras över nazismen och genomskådar sovjetsystemet. I en särskild passus vänder han sig till "kommunisten" Lars Ohly - jag hoppas någon skickar honom boken.

Det sägs, ibland om rent strunt, att det och det är angeläget. Men vill vi veta vad som har skett, vad som sker nu och om vad som kan ske, om vi inte är uppmärksamma på oss själva, då är Putermans bok angelägen för oss. Mycket angelägen.

Berättelsen om ett judiskt öde

Vill vi veta vad som har skett, vad som sker nu och om vad som kan ske, om vi inte är uppmärksamma på oss själva, då är Zalma M Putermans bok om en judisk familjs öden angelägen läsning, skriver Torgny Nevéus.