Berättaren från Dalarna
Evert Andersson växte upp under fattiga förhållanden i en by i Dalarna på 1930- och 40-talet. Han gjorde en klassresa och blev akademiker och som pensionär har han nu skrivit en bok om sin barndom.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När UNT:s reporter kommer på besök sitter han i sitt ljusa och ombonade vardagsrum tillsammans hustrun Berta och äter äppelkaka gjorda på äpplen från den egna trädgården i Uppsala. Tavlor i starka färger av den norrländske konstnären Charles Portin hänger på väggarna. En moraklocka tickar i ett hörn
- Inom forskarvärlden är jantelagen stark, men i den skrivarkurs jag gick på Pensionärernas Riksorganisations Folkhögskola i Gysinge var den förbjuden och det ökade kreativiteten. Du kan väl nämna vår lärares namn, hon heter Birgitta Thordstein. Hon är helt otrolig. Vi som tidigare hade arbetat som sjömän och politiker och sjuksköterskor, vi lydde som små barn när hon svängde sin trollstav, säger Evert Andersson och som så ofta under samtalet spricker ansiktet upp i ett leende.
Genom ett barns ögon
Hans nyutgivna bok, Skogslugnet, utspelar sig åren 1936 till 1940 i byn Dalfors i nordöstra Dalarna. Hans pappa var skogsarbetare, snickare och jordbrukare och mamman skötte hushållet, barnen och ladugården. Evert Andersson själv är fyra år när boken börjar och han berättar om sitt liv genom ett barns ögon.
- 1938 fick arbetare två veckors semester. De använde pappa till att skörda på den egna åkern, tidigare fick han göra det på kvällar och när han var ledig från arbetet. Vi barn fick också tidigt hjälpa till.
Han berättar att han hade släktforskat och först tänkte skriva om sin morfar eller mamma.
- Det fanns ett psykologiskt motstånd mot att skriva om sig själv. Det kändes egotrippat. Men det är inte jag som är viktigast i boken, jag är bara berättaren från en tid som snart ingen känner till. Kanske en tredjedel av barnen i min klass levde lika fattigt som vi. Jag har en kompis vars barn inte tror på honom när han berättar om hur det var när han var ung.
- Ditt kaffe kallnar, säger Berta Andersson till sin man och ler.
Han är inne i samtalet och har helt glömt bort fikat.
- Jag är inte en skönlitterär författare som till exempel Elsie Johansson. Jag är inte en författare egentligen, jag är en berättare. Man kan nog säga att jag skriver etnologiskt, jag vill förklara hur allt var på den tiden och tycker om att få med alla detaljer.
Evert Andersson tar fram ett album och visar ett foto från första klass.
Där är han en pojke med butter min klädd i rutig skjorta och kängor. Han pekar på en flicka med lång ljus lugg på fotot.
- Det här var Majt Karlsson. Vi var bra kompisar när vi var små och jag skriver om henne i boken. Nu är hon på ett hem, men jag har läst boken för henne. Jag ville vara säker på att jag inte gjorde någon ledsen med det jag skrev.
Dög inte till skogsarbete
Efter avslutad skolgång blev Evert Andersson verkstadslärling vid ASEA, eftersom, som han säger, inte dög till skogsarbetare. När han var sjutton år bestämde han sig för att ta realexamen. Han berättar att hans mamma var förtvivlad för hur det skulle gå när han slutade sitt arbete för att studera igen.
- Då var det mest bara överklassungar som läste vidare, säger han.
Men Evert Andersson tog sin examen och fortsatte sedan att studera på gymnasiet och universitetet. 1974 doktorerade han i limnologi, läran om inlandsvattnets kemi och biologi. I arbetet har han forskat, undervisat och gett ut populärvetenskapliga böcker. För tio år sedan gick han i pension.
- Vi har aldrig haft det så bra som nu, det är en riktig guldålder. Vi är väldigt privilegierade. Jag gör som jag vill. Eller som min hustru vill, säger Evert Andersson och skrattet glittrar i hans ögon.
Han skriver och snickrar och hustrun målar, knypplar och skapar silversmycken. Han säger att boken växte honom över huvudet och blev så lång att han bestämde sig för att dela upp den i två. Den andra boken han arbetar på nu handlar om tiden 1940 till 1946.
- Jag har fått välja bort en del saker för att hinna skriva, till exempel potatisodlingen. Tidigare hade jag arton sorter i trädgården. Jag har alldeles för många intressen, säger Evert Andersson och skrattar.
PERSONLIGT
Namn: Evert Andersson
Bor: Uppsala
Yrke: pensionär, tidigare limnolog vid Uppsala universitet
Aktuell med: självbiografiska boken Skogslugnet