Bengt Berg i Annorlundalandet

Från januari till mars 2005 gjorde Bengt Berg en resa i Indien. Färden gick från Bangalore i södra Indien till Dehli och vidare norrut till Dharamsala vid randen av Himalaya och sedan till den heliga staden Varanasi vid Ganges. Resultatet blev en vacker liten bok: I Indialand med fina svartvita foton av den indiske fotografen Madhu Kapparath. Titeln syftar på Frödings dikt Jag ville, jag vore som inleds med raden Jag ville, jag vore i Indialand. I slutet av sin reseskildring placerar Berg en svarsdikt riktad till Fröding. Drömmen om Indien har ersatts av verkligheternas Indien. Mångfald och myller är två nyckelord när man ska försöka beskriva upplevelsen av Indien.

Men i sin bok försöker Bengt Berg inte analysera eller förklara det komplexa fenomenet Indien utan han nöjer sig med att berätta om möten och intryck i Indialand - denna främmande värld som han på ett ställe i sin bok kallar "Annorlundalandet". Orsaken till resan till Indialand är ett översättarseminarium för svenska och indiska författare som hölls i Bangalore, den stad som är centrum för it-boomen i dagens Indien.

Det är mycket underhållande att följa med Berg på upptäcktsfärd i indiskt liv. Efter ett par dagar i gamla staden i Bangalore kan han till sin förvåning orientera sig i labyrinten av gator vilket får honom att utbrista: "Jag som under normala omständigheter kan gå totalt vilse i Alingsås!" Resan fortsätter från Bangalore till Delhi där han träffar flera indiska kulturarbetare, bland andra poeten Sudeep Sen. Efter en tågresa till Dharamsala, Dalai Lamas exilort, söker Bengt Berg upp den tibetanske munken och idealisten Pema Dorjee som flydde till Indien vid sju års ålder. Under 17 år var han rektor för en skola för föräldralösa tibetanska barn i en by ovanför Dharamsala.

Behållningen i I Indialand är de ögonblicksbilder av indiskt vardagsliv som Berg levererar, till exempel hur arbetsdagen ser ut för sju bröder som alla är stenhuggare. Däremot blir det lite väl tunt när det gäller de större perspektiven så som religionerna och kulturerna i Indien eller för den delen samhällslivet och historien. Inte en enda gång besöker han ett tempel eller reflekterar över religiösa urkunder och betydande författarskap. Visserligen kastar han in en brasklapp om Tagore och en översatt strof ur en av hans dikter. Att citera ett utdrag ur en religionsvetenskaplig uppsats från Karlstads universitet om brahminska kvinnors religiösa ritualer är allt läsaren bjuds på i fråga om religiös reflektion. Det är i lataste laget. Kan man resa till Indien utan att ha de tidiga upanishaderna - som numera finns i utmärkt svensk översättning - och Bagavagita vid sidan av Lonely Planet i ryggsäcken?
I Indialand avslutas med en serie dikter om olika yrkeskategorier som man kan stöta på i städerna i det stora landet. Följande dikt handlar om en pojke som är frisörslärling mitt i vimlet på en trottoar.

Han räcker knappt upp till benan, men
rakkniven hanteras med auktoritet, snart
vet han allt om nackhår och mustaschvax,
ingen manlig fåfänga förblir för honom
ett mysterium, trottoarsalongen lockar
alltid nya kunder med en eller annan
hårtest att sänka mot jordens yta.

I en sådan här text ger Bengt Berg prov på sin säkra blick för skeenden i vardagen och sin inlevelseförmåga i människors dagliga liv. Just detta är hans signum som författare.

Bengt Berg i Annorlundalandet

Bo Gustavsson konstaterar att det i Bengt Bergs bok I Indialand finns viss lathet - men skönjer också Bergs signum som författare.