”Det sociala trycket på reproduktion är kolossalt, kallt och oreflekterat.” När författaren Lena Andersson ifrågasatte ”den orubbliga barnnormen” på Dagens Nyheters ledarsida berörde hon något det ofta är tyst om. Rätt många har börjat ifrågasätta normer kring kön och sexualitet, men normer kring reproduktion är betydligt mer känsliga att ta upp. Det är inte heller ett ämne som har behandlats särskilt mycket i Sverige, vare sig i massmedier eller i forskningen. Det framkommer i den nyutkomna antologin Frivillig barnlöshet, som alltså fyller ut ett forskningsglapp. Boken har ett nordiskt perspektiv och forskarna konstaterar att de allra flesta kvinnor i Norden är mödrar. Det gör att det finns förväntningar på att alla vill ha barn och att de som inte har barn ska vilja förändra sin barnlösa situation. Men så är det inte.
Forskarna är väl insatta i ämnet och boken är intressant läsning, men också tyngd av att omfatta lite väl mycket. Kapitlet som handlar om massmediala skildringar av frivilligt barnlösa är ett av bokens mest intressanta. Där analyserar Helen Peterson och Tove Ingebjørg Fjell bland annat hur artiklar om frivillig barnlöshet kommenteras på nätet av läsare. Det är kommentarer som handlar om allt ifrån att de barnfria inte kan ”förstå meningen med livet om de inte har barn”, som Peterson och Fjell uttrycker det, till att de barnfria betraktas som omogna och egoistiska. I ett annat kapitel skriver bokens redaktörer Kristina Engwall och Helen Peterson att för de frivilligt barnfria själva tycks barnfriheten vara lika ”självklar” och ”naturlig” som det är ”naturligt” för andra att skaffa barn. Det verkar alltså främst vara omgivningen som gör de barnfrias frivilliga barnlöshet till ett problem.
När Peterson och Fjell analyserar innehållet i de artiklar som publicerats i svensk och norsk media mellan 1980 och 2009 visar det sig att barnfria par porträtteras som lyckliga. När barnfria kvinnor skildras är det däremot betydligt vanligare att fokus ligger på problem. En slutsats är att ”kvinnorna som framträder ensamma ännu tydligare bryter mot samhällets normer om heteronormativitet än vad de frivilligt barnlösa paren gör.” Det är också tydligt att frivillig barnlöshet är en fråga för just antingen par eller kvinnor. Forskarna har bara hittat en enda man som har intervjuats för att han själv är barnlös. De andra männen är bara med i artiklarna som en barnfri kvinnas partner.
Peterson och Fjell konstaterar också att frivillig barnlöshet har uppmärksammats betydligt mer i USA än i de nordiska länderna. Där är frågan ett ämne för såväl forskningen och journalistiken som skönlitteraturen. Det finns också organisationer för barnfria och många internetforum. Peterson och Fjell skriver att det var först 2009 som den svenska sidan barnfri.se startade. Vad är det som gör att frivillig barnlöshet inte har varit ett ämne i Sverige, eller för den delen i Norden?
Kristina Engwall och Helen Peterson konstaterar att något som förenar Sverige, Finland och Norge är möjligheterna att kunna kombinera yrkesliv med barnliv. Ambitionerna när det gäller jämställdhet är också rätt höga och många kvinnor förvärvsarbetar. Den finns alltså en politisk vilja att vara barn- och föräldravänlig. Engwall och Peterson frågar sig vilken plats de barnfria har i sådana samhällen.
Efter att ha läst de barnlösas egna berättelser är det som fastnar just andra människors reaktioner. Hur kan det komma sig att valet att inte få barn väcker så mycket ilska och ifrågasättande från andra människor? Att de frivilligt barnlösa verkar ligga rätt lågt med att tala om sitt val att inte skaffa barn tycks inte hjälpa. Ibland framställer sig till och med de frivilligt barnlösa som ofrivilligt barnlösa för att slippa jobbiga frågor. Kanske är det något i den defensiva hållningen som i sig blir ett problem.
Jag kommer att tänka på boken Bögjävlar (2007) där Daniel Björk, Tomas Hemstad, Stefan Ingvarsson, Petter Wallenberg och Roger Wilson gjorde upp med den helyllebild av bögvärlden som kommit att dominera i Sverige. De diskuterade att kampen för rätt till partnerskap och adoption också skapat en bild av bögvärlden där den monogama bögen, som levde i anständig tvåsamhet, trängde ut andra sätt att vara bög på. Det går att tänka liknande när det gäller feministiska rörelsers kamp i Sverige. Kampen för viktiga frågor som rätt till dagis och delad föräldraförsäkring har kanske också bidragit till att osynliggöra andra möjliga sätt att leva på.