Balkan är inte bara politik

Turkar, österrikare, serber och kroater har i olika omgångar haft överhögheten. Skilda trosbekännelser har under årens lopp spelat en viktig roll som sammanhållande faktor för befolkningsgrupperna. Sedan Daytonavtalet 1995 är landet en federation mellan Republika Srpska och en muslimsk-kroatisk stat. Det har under senare år varit mera politik än kultur, när Bosnien-Hercegovina ägnats uppmärksamhet i medierna. En som försöker ändra på detta sakernas tillstånd är slavisten och Uppsalabon Izet Muratspahic, som nu presenterar antologin Noveller från Bosnien-Hercegovina. Den är även försedd med inledning och författarbiografier av utgivaren.

Den mest kände författaren är givetvis Ivo Andric, som tilldelades Nobelpriset i litteratur 1961. Hans roman Bron över Drina är en europeisk 1900-talsklassiker. Andric representeras i urvalet av berättelsen Ett brev år 1920, som ger en inträngande bild av dåtidens kungarike Jugoslavien och skildrar landet som en smältdegel för olika nationaliteter och trosföreställningar. Andrics starka förankring i Balkans historia, områdets turbulenta politiska förflutna i skärningspunkten mellan öst och väst men även intresse för folkkulturen är också framträdande drag hos många av de övriga medverkande i den här boken. Det är heller inte svårt att se att det muntliga berättandet haft ett stort inflytande på en hel del av författarna.
Det märks hos bland andra Petar Kocic, som i novellen Mrguda och mot bakgrund av en ung kvinnas upptäckt av sin egen kropp berättar om skrock, folktro, byintriger och skam på den bosniska landsbygden. Skvallerövervakning, missunnsamhet och oginhet är likaså framträdande inslag hos Nenad Radanovic i dennes Trädgårdsmästarens dotter, där dessutom andra världskrigets tyska ockupation gör sig påmind. Nedzad Ibrisimovic för sin del leker med både sagoformen och gamla tiders versepos i vad som utvecklas till en regelrätt historielektion. Mirko Kovac, som för övrigt redan finns på svenska med flera verk, ger sin berättelse en ren österländsk prägel, när han förlägger delar av handlingen till basarkvarteren. De flesta författarna möter här annars sina svenska läsare för första gången. Men några av dem har passerat språkvallen, utöver Kovac och Kocic dessutom Miljenko Jergovic och Aleksandar Hemon. Den sistnämnde, som svarar för ett av antologins allra bästa bidrag, skriver om en semestervistelse på ön Mljet på kamrat Titos tid i en novell, som även gör återblickar till Stalins läger i Sibirien för politiska fångar.

Till det man också fäster sig vid hör Dzevad Karahasans berättelse om kärlek på nätet i datorernas tidevarv. Miljenko Jergovic skriver i novellen Se på mig, Anadolka om den judiska minoriteten i det forna Jugoslavien, de få som fanns kvar efter Holocaust. Nura Bazdulj Hubijars bidrag Den blonda Venus är en historia genomsyrad av empati med ett samhällets olycksbarn. Ett av de allra bästa inslagen, slutligen, är Vladimir Pistalos novell Mostar. Med utgångspunkt från den berömda turkiska bron över Neretva, som förstördes 1993, återges här på nära håll motsättningarna mellan folkgrupperna i en stad med många blandäktenskap, där man tidigare levde sida vid sida. Och den uppblossade fiendskapen och hatet när inbördeskriget var ett faktum.

Izet Muratspahics nu utgivna antologi är ett pionjärverk med ett urval noveller som väcker mersmak och bör ha goda utsikter att bereda vägen för flera författare än de ännu så länge med hela verk sparsamt förekommande i svensk översättning.

Balkan är inte bara politik

I en ny bok presenterar Uppsalabon Izet Muratspahic noveller från Bosnien-Hercegovina. Ett pionjärverk som bör bana väg för flera författare i svensk översättning från denna del av Europa, skriver Bo-Ingvar Kollberg.