Fru Oh har just lyckats byta sin sista matkupong mot en påse med fem frukostfrallor. Nu står hon i trängseln på tågstationen och ska försöka ta sig till den fläck på stationsgolvet där hennes make och dotterdotter lyckats pressa sig ner. Det går trögt genom den massiva folkmassan, trots att hon bara ska trettiofem steg bort. Människor har sökt skydd undan regnet på stationen, som varit ”fullständigt blockerad” under ett och ett halvt dygn. Det är så fullt att fönstren tränger ur sina fästen.
Varför detta kaos? På grund av ett ”förstaklassevenemang”. Så kallas framträdanden då Nordkoreas högsta ledare deltar. I denna novell, som gissningsvis utspelar sig under tidigt 1990-tal, är det Kim Il-sung (farfar till Nordkoreas nuvarande ledare Kim Jong-un) som ska passera stationen i ett lyxtåg; ”varför järnvägen var helig mark”. Exakt tidpunkt för detta är oklar. Det blir när andan faller på hos den store ledaren, helt enkelt.
Till dess är all annan trafik lamslagen och människorna strandsatta på en plats med dålig tillgång till mat och andra förnödenheter.
”Pandemonium” heter novellen och den ingår i samlingen ”Anklagelsen” av nordkoreanska författarpseudonymen Bandi, vilken just kommit på svenska (översatt från franska av Ragna Essén).
Manuskriptet till de sju berättelserna sägs ha blivit utsmugglat ur Nordkorea för publicering utomlands. Författaren själv ska vara kvar i landet, och är en väletablerad medlem av Nordkoreas författarförbundet.
Det är inte helt lätt att förhålla sig källkritiskt till ett sådant dokument. I en slutkommentar redogör förlaget också för hur de försökt att bekräfta manusets äkthet – med hjälp av experter och större internationella förlag som också valt att publicera.
För den som följt de senaste årens utgivning av vittnesskildringar från diktaturen Nordkorea sticker denna novellsamling ut. Dels är texterna fiktiva. Dels skildrar de i högre utsträckning ett samhälle som förvisso har ett starkt politiskt och propagandistiskt förtryck, men samtidigt stundtals rymmer medkänsla och omtanke mellan människor.
I vittnesmål vi tidigare fått ta del av på svenska, som exempelvis ”Flykten från Läger 14” (2012) eller ”Inget att avundas” (2011), vilka baseras på nordkoreaner som flytt regimen, skildras ett ännu hårdare samhällsklimat, där människor utan att blinka anger anhöriga för att rädda sitt eget skinn och där medmänsklighet ersatts av rå darwinism.
Kanske hänger detta ihop med att bakom denna bok finns en erkänd författare, och gissningsvis relativt sett privilegierad medborgare. Han tycks skildra upplevelser hos ett slags ”medelklass” i Nordkorea, snarare än hos de mest utsatta på landsbygden eller i fångläger.
I ”Anklagelsen” möter vi inte hungriga, torterade fångar utan snarare mellanchefer och partifunktionärer på lägre nivå. Dessa har oftast mat för dagen och är lojala med styret, men drabbas ändå, på grund av någon banal förseelse, eller bara för att systemet är så; det kräver sina offer för att statuera exempel och underblåsa människors rädslor.
Författaren är uppenbart kritisk till förljugenheten och orättvisorna. En figur som Go Insik i novellen ”Den röda svampen” offrar allt för partiet; sina barn och sin hälsa, i strävan att lyckas med en omöjlig odling uppe i bergen. När skörden slår fel anklagas han ändå för att vara en egoistisk sabotör och ställs inför rätta.
Berättelserna i ”Anklagelsen” är läsvärda både för sin litterära kvalitet och för inblicken i ett slutet land som dessvärre placerat sig högst upp på världens agenda.