Efter Anders Behring Breiviks politiska vansinnesdÄd pÄ Utöya har flera stÀllt sig frÄgan: Hur kan ett sÄdant brott begÄs i ett öppet och fritt land, inte av nÄgon yttre fiende utan av en av vÄra egna?
NÄvÀl, politiska mord sker ocksÄ i vÄra fria, nordiska lÀnder. I Sverige 14 stycken mellan 1999 och 2009 enligt SÀpos och Brottförebyggande rÄdets uppskattningar ? allihop, och dessutom ett par hundra fall av misshandel, utförda av extremhögern.
SÄ hur Àr det möjligt? Vad driver mÀnniskor in i politisk extremism? Spekulationer rÄder det ingen brist pÄ ? men hÄllbara teorier saknas.
Det Àr följaktligen med viss förvÀntan jag sÀtter mig ner med Magnus Utviks sjÀlvbiografiska Med Stalin som Gud. Han söker dÀr svaret pÄ varför han vid 17 Ärs Älder lÀmnar Kommunistisk ungdom (dÄvarande Ung vÀnster) för att söka sig till det kanske mest sekteristiska av alla vÀnsterns bokstavskombinationer: SKF/ML (Sveriges kommunistiska förbund/marxist-leninisterna), sedermera KPS (Kommunistiska partiet i Sverige).
Förbundet vördar Stalin som gud och betraktar alla socialistiska lÀnder i vÀrlden som revisionistiska ? med undantag för den mycket svÄrromantiserade diktaturen Albanien. Medlemsantalet ligger som mest pÄ mellan 60 och 100.
Det Àr inte lÀtt att gÄ med ens om man Àr hÀngiven, eftersom förbundet Àr mycket omsorgsfullt med att endast sluta strikt renlÀriga marxist-leninister
i sin kallsvettiga famn. Ett besök i en trotskistisk bokhandel kan rÀcka för att bli nekad, trots att man varit nÀra ?sympatisör? i ett par Är ? det nödvÀndiga förstadiet till ett riktigt medlemskap.
Det Àr alltsÄ denna till VÀrnamo nyinflyttande vÀnstersekt, ?kommunismens Jehovas vittnen?, som 17-Ärige Magnus Utvik en dag fÄr höra talas om pÄ ett möte med Kommunistisk ungdom. Och det Àr denna som han sedan i hemlighet lierar sig med.
Konsekvenserna blir svÄra. Han sviker sina vÀnner. Ger upp skolan. Bryter med sina förÀldrar. Förlorar sin flickvÀn. SÀljer allt han har och ger förbundet pengarna. NÀr han nÄgra Är senare till sist lyckas lÀmna sekten Àr han en knÀckt och djupt deprimerad mÀnniska.
Jag strÀcklÀser Med Stalin som Gud. Utvik skriver med en effektiv bruksprosa som Àr Àmnet och projektet vÀrdigt. Rakt pÄ, inget stilistiskt skönskriveri. Det Àr spÀnnande och kvÀvande pÄ samma gÄng. Men resultatet? Slutsatsen? Vad Àr det som fÄr Magnus att gÄ över till the dark side, extremismen? En nyckel, som Utvik ocksÄ flera gÄnger Äterkommer till, Àr en sÀrskild lÀngtan efter renhet, fullkomlighet. Den ?rena? marxism-leninismen? antar i den unge Magnus medvetande nÀrmast metafysiska proportioner.
Men var denna desperata lÀngtan efter renhet kommer ifrÄn bryr sig författaren tyvÀrr aldrig om att försöka ta reda pÄ. Den extremistiska irrfÀrden framstÄr dÀrmed som blott ett naivt snedsteg. Han hade lika gÀrna kunnat bli scientolog.
Det duger inte. 17-Ärige Magnus Àr en intelligent kille som vill gott. Han ser en vÀrld som Àr oförsvarlig, och i den insikten föds hans radikalism.
Hade Magnus Utvik tagit sitt unga jag och sitt engagemang pÄ större allvar sÄ hade Med Stalin som Gud kunnat vara en vÀrdefull inblick i de komplexa mekanismer som driver en mÀnniska ner i en politisk avgrund. Nu stannar det vid en fascinerande och spÀnnande bok.