Australisk surrealism

Normalt bör man nog inte uttala sig om böcker eller andra konstverk som man inte begriper. Dit hör i hög grad australiern Gerald Murnanes roman (eller i varje fall romanliknande text) Slätterna. Men eftersom jag misstänker att de flesta andra skulle bli lika förbryllade och frustrerade av att försöka tolka vad författaren egentligen menar, så låt gå! Kanske har han helt enkelt inte velat att någon skall kunna nysta upp alla subtila tanketrådar och symboler som, kanske, döljer sig i denna berättelse om en förhoppningsfull filmskapare som i åratal gräver ner sig i ett som det verkar oändligt bibliotek på en jättelik herrgård i det inre av Australiens obygder.Liksom åtskilliga andra före honom (Kafka och diverse klassiska sagoberättare till exempel) åker Gerald Murnane kana på en bit förrädiskt verklighetstrogen fiktion för att plötsligt befinna sig i en "helt annan verklighet", där gängse naturlagar tycks delvis upphävda. Där existerar inga ekonomiska begränsningar — jagpersonen tycks bli anställd hos en av många oändligt rika godsägare för att ta hand om en del av dennes hyperexklusiva bibliotek, och hans filmprojekt blir bara allt luftigare, figurerna runt om allt sysslolösare. Den robusta australiska bushen förvandlas gradvis till en lite blodfattig skugga av en feodal 1800-talsmiljö som nog aldrig funnits någon annanstans än i somligas fantasi. Inte heller tiden tycks ha något värde.Det finns små paralleller mellan denna drömvärld och det verkliga Australien, till exempel mellan "Horisontister och harmän" och landets s k liberaler och landsbygdnationalister, men i regel blir likheterna bara avstamp för ett stämningsmåleri av ganska ovanlig typ.Om det finns några genomförda symboler som går att reda ut intellektuellt anar jag inte. Den professor som översatte och kommenterade Murnanes förra, snarlika bok, Inlandet, dissekerade den på ett elegant sätt utan att för den skull göra texten nämnvärt "begripligare". Kanske är meningen bara att skapa en känsla av hela tillvarons bristande rationalitet och entydighet.Somliga upplever nog detta som mycket fascinerande litteratur; för egen del känner jag mig tyvärr bara måttligt berörd.Mest påminner det om Oscar Reuterswärds "omöjliga" målningar, där logiskt omöjliga tredimensionella figurer ska rubba åskådarens trygga verklighetssyn. Det är ungefär lika knepigt att hitta skarven mellan de oförenliga världsdelarna hos Murnane.I konsekvensens namn gör också de enskilda meningarna i berättelsen ofta lyckade försök att slå knut på sig själva.Slätterna är alltså en intressant uppgift för den som gillar att bli mystifierad och att kanske knäcka koder men ingen aptitretare för den som vill ha mer än en svag susning av det "verkliga" Australien.