Bokstäverna dansar framför mina ögon medan jag skriver det här. Jag är helt enkelt väldigt trött.
En nerv har kommit i kläm någonstans i min rygg. Smärtan strålar ner för ena benet. Sedan en dryg månad tillbaka vaknar jag varje natt, men det är inte så ofta jag lyckas somna om.
Jag tillhör med andra ord målgruppen för Björn Hedensjös bok "En perfekt natt – varför du sover och hur du gör det bättre". Den som har konstant sömnbrist tänker väldigt mycket på sömn och suget efter information är stort.
Hedensjö tar avstamp i biologin, i darwinism, genpooler och djurriket. Den bruna fladdermusen sover 20 timmar om dygnet får vi veta, medan en späckhuggare kan vara vaken i en hel månad och sova med en hjärnhalva i taget. Till skillnad från dessa båda ytterlighetsdjur så är människan anpassad till att sova på natten och vara vaken på dagen. Människan använder sig nämligen av synen när hon jagar och att vara aktiv i mörker var under tusentals år slöseri med både tid och energi.
För alla oss som längtar efter och fantiserar om åtta timmars obruten sömn så erbjuder Hedensjö också lite tröst i form av en historisk bakgrund. Under flera århundraden var nämligen idealet i stället att man skulle ha en första sömnfas, följt av ett par timmars ”vakenvila” mitt i natten och en andra, djupare sömn.
Det var först efter det elektriska ljusets införande som denna sömnvana med två halvlekar bröts. Vi som vänder och vrider på oss om nätterna gör alltså bara vad våra förfäder gjorde före oss.
Titeln kan ge intrycket av att det här är en självhjälpsbok med allt vad det innebär av instruktioner, steg-för-steg-metoder och pepp. Till större delen är den i stället en spännande djupdykning i olika sociologiska, psykologiska och historiska aspekter på sömnen.
Vi får bland annat läsa om 23-åringen som satte sig i bilen, körde till sin svärmor, mördade henne brutalt och sedan friades helt i rätten. Han hade nämligen sovit sig genom hela brottet.
Samtidigt får vi ta del av intressanta experiment där man har låtit grupper av människor leva i fullständig isolering från omvärlden bara för att upptäcka att de flesta av dem behåller en tydlig dygnsrytm, med den skillnaden att dygnscykeln blir något längre än 24 timmar, även det en tröst för alla oss som gärna hänger uppe lite extra på kvällen och gärna kompenserar det genom att sova lite till på morgonen.
Naturligtvis ägnar författaren en del av sin bok åt det alltid lika fascinerande ämnet drömmar men också om den för mig tidigare helt okända, men djupt fängslande, sjukdomen fatal familjär insomni. Den yttrar sig som så att patienten vaknar en morgon och sedan aldrig lyckas somna mer igen. Patienten är helt enkelt vaken i flera månader, till dess att han eller hon dör efter långa faser präglade av paranoia, fobier, hallucinationer, avmagring och slutligen demens.
Björn Hedensjö skriver ekonomiskt och lyckas fokusera på det populärvetenskapligt mest intressanta, utan att föra in läsaren på allt för krångliga, och sövande, expertresonemang.
Slutligen får vi också reda på det som titeln utlovar, hur vi ska kunna sova bättre. För oss som har haft sömnproblem är de flesta av de råden inga nyheter.
Det som ändå gör att Björn Hedensjös bok sticker ut bland sömnlitteraturen är alla kapitel innan dess, där sömnen sätts in i olika historiska och sociologiska sammanhang.
Inte minst så föder den många tankar kring människans behov och bedrifter, tankar som är sköna att fundera kring när man släcker lampan och slutligen somnar in…