Att värna rätten till eget liv

Årets poesihändelse, skriver Bo Gustavsson om samlingsutgåvan med Wallace Stevens dikter. Här framträder ett angeläget budskap om människovärde och integritet.

Litteratur2009-11-18 09:29
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den amerikanske poeten Wallace Stevens (1879-1955) är i ropet som aldrig förr. I fjol kom hans långdikt Mannen med den blå gitarren ut i svensk översättning och i år ger Themis förlag ut den dubbelspråkiga volymen Klippan och andra dikter. Den lyhörda tolkningen är signerad Ingmar Simonsson. Urvalet sträcker sig från debutboken Harmonium fram till Stevens sista bok The Rock utgiven året före hans död.

Alla de kända bravurnumren finns medtagna i Klippan och andra dikter liksom aforismerna. Boken är ett måste för Stevensfans men även för alla andra som bryr sig det minsta om bra litteratur. Klippan och andra dikter är årets poesihändelse - missa den inte!

Wallace Stevens fick sitt genombrott först sent i livet men räknas numera bland 1900-talets stora engelskspråkiga poeter vid sidan av Eliot, Pound och Yeats. Han introducerades på svenska redan 1954 av Folke Isaksson och därefter följde två tunna tolkningsvolymer på 1980- och 1990-talen. Med Klippan och andra dikter får svenska läsare för första gången lära känna Stevens i helfigur. Boken är en översättarbragd av Ingmar Simonsson både kvantitativt och kvalitativt. Med ens finns det dubbelt så många texter av den amerikanske modernisten på svenska samtidigt som sådana tidigare oöversatta sviter som Anteckningar om en högsta fiktion och Höstens morgonrodnader kan avnjutas i kongenial svensk språkdräkt.

Stevens var en paradoxernas man. På dagtid arbetade han som jurist och senare direktör på ett försäkringsbolag i Hartford Connecticut medan han på sin fritid ägnade sig åt att skriva poesi. Även som poet är han en paradoxernas man eftersom hans idiom präglas på en och samma gång av stark sensualism och hög abstraktionsnivå. Ännu en paradox är att han var en metafysisk poet i en tid då metafysik och religion ansågs höra hemma på historiens soptipp.

En av orsakerna till att Stevens fick vänta så länge på erkännande var väl just att han i sin diktning försökte reflektera över "svårigheten i att vara" för att citera en formulering i Anteckningar om en högsta fiktion. Eftersom religionen och filosofin spelat ut sin roll i modernitetens samhälle ansåg Stevens att det föll på konstens och poesins lott att skapa nya giltiga värden. Detta gjorde han genom att i dikt efter dikt reflektera över svårigheten i att vara i en värld på drift mot andra världskriget och det kalla kriget.

Tidigt såg Stevens farorna såväl från kommunismen och nazismen som den kapitalistiska materialismen. Mot dessa yttre hot ställde han poesins frihet att söka autentisk mening i en turbulent tid. Därför känns hans diktning så angelägen även i vår samtid då individen på ett liknande sätt måste värna om sin integritet mot olika ismer.

Det handlar helt enkelt om rätten till eget liv och att sant människovärde utgör en kreativ akt.


Jag hade tre medvetanden,

som ett träd

i vilket det finns tre koltrastar.
Wallace Stevens
Klippan och andra dikter
Översättning Ingmar Simonsson
Themis förlag