Att leva i försvinnandet

Den norske poeten Tor Ulven anses vara en centralgestalt i den nordiska samtidsdikten. I förordet till ett urval ur Ulvens sex utgivna diktsamlingar, Du droppar och blir borta, försöker översättaren Thomas Kjellgren förklara varför.Det är inte lätt att hänga med i Kjellgrens resonemang om Ulvens centrala position i nordisk samtidslyrik tills han citerar dessa tre gåtfulla rader: "Försvinnande / är / skapelse". Så kryptiskt originellt kan bara en betydande diktare skriva, och faktumär att dessa tre laddade rader på sätt och vis fungerar som en nyckel till Tor Ulvens hela författarskap.Tor Ulven debuterade 1977 och hann ge ut fem diktsamlingar innan han dog bara 42 år gammal 1995. Två år efter hans död utkom en postum samling. Han kan ses som en norsk Paul Celan som skapat sitt eget reduktionistiska idiom och sin egen förtätade föreställningsvärld. I centrum för hans diktning står idén om försvinnandet som ett slags skapelse, en paradoxal föreställning om att individens och mänsklighetens försvinnande eller utplåning skulle innebära en "skapelse".Vad Tor Ulven tycks mena med en sådan absurd idé är att den sanna tillvaron är det liv som är bortvänt från människans egocentriska livsuppfattning, m a o att icke-existensen skulle vara människans autentiska identitet. Med hans egna ord strävar han efter att skriva om det "allmänomänskliga" vilket kanske förklarar hans intresse för geologi och arkeologiska fynd. I en sen dikt heter det:Skelettetär en enklare formav människa,utan sångröst, utanklagan.Det är denna "enklare form / av människa" Ulven söker i sin diktning befriad från jagets och livsdriftens tyranni.I Ulvens första böcker överväger ett surrealistiskt bildspråk och det är egentligen först i och med hans tredje diktsamling, Försvinnandepunkt från 1981, som han finner sin egen röst som poet. När man läser Tor Ulven sugs man ovillkorligen in i hans magiska universum. Idéerna blir då mindre betydelsefulla medan upplevelsen av dikternas suggestionskraft blir det primära. Han är en av dessa diktare vars texter talar direkt till läsarens undermedvetna eller kanske snarare läsarens bortommedvetna, t ex i denna kortdikt.Vara vatten ivattnet.Vara sten istenen.Eller älska handensom griper stenenunder vattnet.Det som gestaltas i urvalsvolymen Du droppar och blir borta är en sorts omvänd evolution: livets återgång till den elementära materien eller till kosmiskt stoff. Att bli ett med de uråldriga elementen tycks vara Tor Ulvens mål som diktare. Ändå märks också andra tonlägen i hans diktning vid sidan av det mörka allvaret. Han kan vara skämtsam, ironisk, drömsk, desperat, ömsint. Det karaktäristiska med hans texter är ändock förmågan att öppna hisnande tidsperspektiv; han äger en röst som blir ett medium för det bortommänskliga eller det språklösa, för fossila urtidsdjur eller den kosmiska strålningen.Unikt författarskapI sin sista bok Sopsolen från 1989 tematiserar Tor Ulven ett obestämt "det" som finns kvar efter våra korta livs "Drömsömn // i katapult- / vaggan". Hans poetiska vision sammanfattas på ett pregnant vis i den säregna nybildningen "katapultvaggan", dvs att vi föds för att blixtsnabbt slungas ut i försvinnandet som blir en sorts räddning från livets kaos.Du droppar och blir borta introducerar på svenska ett lyriskt författarskap som är unikt i samtiden. Tor Ulven är inte bara en norsk Paul Celan utan framför allt en mycket norsk och en mycket originell Tor Ulven.