Att läsa för livet

Vetenskap är ett knepigt ord på svens­ka genom att det täcker så mycket. Den internationella forskningens språk är ju engelska, vars "science" har en snävare naturvetenskaplig innebörd. Men ordets makt över tanken är som bekant stor och när universitetsämnet litteraturhistoria för snart 30 år sedan genom myndighetsbeslut förvandlades till litteraturvetenskap höjdes snart ambitionerna att efterlikna de exakta vetenskapernas krav på teoribildning. En betydande del av modellerna och terminologin kom att hämtas från tysk-fransk filosofi.Från att tidigare ha varit vidöppet mot dagspress och bildad allmänhet är ämnet numera i stor utsträckning vänt inåt mot en akademisk elit. Det kan därför vara svårt för elever från dagens gymnasium att ta sig innanför de teoretiska murarna och goda hjälpmedel är välkomna. Ett sådant är den nors­ke professorn vid Bergens universitet Erik Bjerck Hagens nu till svenska översatta Vad är litteraturvetenskap? Det är en behändig bok på mindre än 200 sidor, välvilligt undervisande utan spår avsnorkighet. Det område författaren överblickar är mycket vidsträckt och fågelperspektiv omväxlar med enstaka neddykningar i konkreta skönlitterära texter.Strukturalism, hermeneutik, feminism, psykoanalys, postkolonialism, postmodernism — ismerna virvlar, men inte förbi som tomma modeord utan med tappra och ofta lyckade försök till kort beskrivning. Om inget annat bör läsningen ge nykomlingar till ämnet god beredskap inför det som väntar vid fördjupade studier och skingra överdriven respekt.@3a Text:Ett problem med att översätta ett verk som detta är textexemp­len. I originalet väljer Bjerck Hagen naturligtvis mest norska medan översättaren försökt hitta lämpliga svenska motsvarigheter. Resultatet är fullt acceptabelt men textanalysen riskerar ibland att bli en smula ytlig. Det som sägs om till exempel de anförda texterna av Ekelöf och Tranströmer är ingalunda fel men saknar pregnans. I några fall ställs vi inför ur nordisk synpunkt neutrala verk. Så ägnas ett långt avsnitt uteslutande åt olika tolkningar av Shakespeares Kung Lear, visserligen baserade på Hagbergs översättning.En genomgående tendens hos Bjerck Hagen kan synas självklar men är det tyvärr inte alltid. Den kommer till uttryck redan i bokens första mening: "Litteraturvetenskapens kanske förnämligaste uppgift är att få oss som läser och tycker om litteratur att läsa den på bättre sätt och tycka om den ännu mer." Utan kärlek till litteraturen kan man lika gärna strunta i den: det är ett viktigt budskap till alla teorifrälsta. Författaren förvånar nog somliga genom att i ett kapitel ställa frågan "Vad lär vi oss av litteratur?" Meningen är: vad lär vi oss om livet, inte om det akademiska ämnet. Är detta en vetenskaplig fråga? Bjerck Hagens svar ryms i två kloka och i sitt sammanhang väl motiverade ord vilka ingalundabehöver utesluta varandra: Ja och Nej.