Vilken betydelse hade släkten Wallenberg för svenskt näringsliv och samhällets utveckling? Det var den fråga som historikern och författaren Gunnar Wetterberg ville studera. Många har skrivit om Wallenbergarna men Gunnar Wetterberg ville se helheten.
Bakgrunden är att familjen Wallenbergs advokat tog kontakt med Gunnar Wetterberg för att höra om han kunde tänka sig att skriva en bok om familjens historia. Gunnar Wetterberg, som skrivit en bok om det svenska bankväsendets historia, accepterade på villkor att ingen i familjen Wallenberg fick lägga sig i vad han skrev.
Grundaren Oscar Wallenberg var från början sjöofficer och ägnade sig åt allt möjligt, bland annat ekonomiskt framgångsrikt kortspel, men blev senare en energisk och nydanande affärsman. Han skapade en egen förmögenhet och därtill också början till ett inflytelserikt imperium av företag med Stockholms Enskilda Bank som centrum.
Men Oscar var inte bara intresserad av pengar, han ville också modernisera Sverige och sätta fart på industrialiseringen. En allvarlig kris inträffade 1878/79, då staten fick rädda banken.
Efter den händelsen blev familjen mycket försiktig i sina affärer.
Av sina 21 (!) barn valde Oscar ut två som skulle fortsätta hans gärning, Knut och Marcus. Båda var mycket framgångsrika. Gunnar Wetterberg framhåller att Wallenbergarna inte så ofta startade företag. I stället tog de ofta över företag i kris som de gjorde om och sedan behöll. Liksom sin pappa skapade båda privata förmögenheter men såg också som sin uppgift att förnya och modernisera svensk industri.
Marcus valde ut sina två söner som efterträdare, Jakob och Marcus. Det var under deras tid som Wallenbergarna drabbades av sin största skandal, Boschaffären.
Efter andra världskrigets slut kom det fram att Wallenbergarnas bank, SEB, hade agerat bulvan för nazisterna och tagit över den tyska Boschkoncernen tillfälligt för att rädda företaget från konfiskering. Först ljög familjen om detta. Bakgrunden till affären var att tjäna pengar, skriver Gunnar Wetterberg, som också berättar att familjen annars aktivt stöttade antinazistiska aktiviteter.
Familjen nådde toppen i fråga om makt och inflytande de närmaste två decennierna efter andra världskriget. Sedan bidrog både ny lagstiftning och familjens egna problem till minskat inflytande. Bland annat av rädsla för förstatligande av banker koncentrerade sig familjen på att skapa privata stiftelser i stället för att utnyttja banken som verktyg för sina aktiviteter.
Gunnar Wetterberg avslutar boken med Marcus Wallenbergs död 1982, vilket är synd. Det hade varit intressant att följa familjen, som ju fortfarande är en maktfaktor i Sverige, även under senare år.
Boken Wallenberg är påfallande strikt skriven. Vad Gunnar Wetterberg själv tänker och tycker får man inte veta mycket om. Kanske är det just för att boken tillkom på familjens initiativ som han är så återhållsam. Några direkta nyheter innehåller den inte, men däremot en intressant historik om en viktig del av svenskt näringsliv.