Ashberys dystopiska vision

Det mesta är sig likt från förr i John Ashberys i dag ytgivna diktsamling Varthän skall jag vandra, konstaterar Bo Gustavsson.

John Ashbery

John Ashbery

Foto:

Litteratur2007-05-04 00:01
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Modernismens Doris Day, den amerikanske poeten John Ashbery, har fått ännu en av sina böcker tolkad till svenska: Varthän skall jag vandra. Den ledigt följsamma översättningen står Tommy Olofsson och Vasilis Papageorgiou för. De har tidigare tolkat flera av Ashberys diktböcker och kan numera anses vara auktoriserade Ashberytolkare.

John Ashbery har haft ett mycket stort inflytande på samtida amerikanske poesi med sin subversivt humoristiska och lekfulla diktning mot en mörk fond av väl kamouflerad oro och ångest. Han har fått en mängd utmärkelser och priser, däribland Pulitzerpriset. I över ett halvsekel har han roat och provocerat läsare både i USA och utomlands och etablerat sig som den samtida poesins enfant terrible. Men i sina nya texter dämpar han med ålders rätt något på sin subversiva fantasi och blir mer direkt i sitt tilltal.

Ashbery är en svidande kritiker av the American way of life - den hektiska jakten på lycka och framgång som är så karakteristisk för den amerikanska livsstilen. Detta ideal har exporterats över hela världen genom massmedier och populärkulturen och kan numera sägas utgör det dominerande inslaget i vår kommersialiserade kultur. Det gäller att konsumera inte bara produkter utan en hel livsstil.
Ashberys dikter iscensätter bisarra berättelser om ett "vi" som har ett minst sagt ambivalent förhållande till den amerikanska kulturen och dess hegemoni över sinnena och tanken. Karaktärerna i hans texter på en gång bejakar och vantrivs i ett hyperkommersialiserat Amerika medan de hela tiden söker något obestämt annat. De är helt enkelt lika oss alla i dessa globaliseringens tider. Ashbery kan konsten att underhålla genom att presentera vardagsbilder ur amerikaners tragikomiska liv. Samtidigt ekar hans texter av en stor tomhet i själen. I ett samhälle där allt är producerat och paketerat och där till och med driftlivet förkvävs dör själen. Egentligen är John Ashbery en dystopisk diktare och den dystopi han diktar om är dagens förytligade livsstil - the American way of life gjord till globaliseringens ideologi.

Varthän skall jag vandra handlar om att inga vägar längre finns att gå för den som söker mening och sammanhang i vår kultur. Därför återkommer så många dikter till övergivna platser eller tomma rum där ingen uppehåller sig. I en dikt heter det att ?I själva verket / väntar vi just nu. Det är det som händer.? Nutidsmänniskans inre dolda attityd består i en obestämd och ångestfull väntan, den döda själens väntan på att återuppväckas av en passion, en idé, en tro eller en våldsakt - vad som helst som skulle kunna väcka liv i själen. Men karaktärerna i Ashberys texter lyckas aldrig ta sig ur sin mentalitets limbo och förlorar sig därför i triviala handlingar och begär eller kanske snarare skenbegär. De är drömgestalter som vandrar omkring utan mål eller mening i en skuggtillvaro. Humorn och satiren i hans dikter slår därför åt många håll samtidigt. Inte minst drabbas diktaren själv och diktskrivandet som en sista solipsistisk rest av det romantiska projektet att söka mening i tillvaron.

Att läsa Varthän skall jag vandra är som att läsa texter i vilken annan bok som helst av Ashbery. Inte mycket nytt att rapportera utom några få dikter där han sänker sin retoriska garde och talar mer personligt och okonstlat, till exempel i denna dikt som har titeln Nymodig kärlekslunk.

   Jag tycker om biografier och bibliografier
   och humaniora. Beträffande musik lutar min smak
   åt Liszts Consolations, särskilt dem som sänkts
   med en halv ton,
   trots att jag aldrig har blivit tröstad av dem.
   Jo, kanske en gång.

   Och religionen? Den är på väg att gå åt helvete,
   eller hur? Jag läste att trettio procent av amerikanerna
   tror på helvetet, trots att
   bara en procent tror att de kommer att hamna där,
   vilket säger en del om oss, liksom om andra religioner.
   Ingen tror på himmelriket. Men helvetet får folk att
   tända. [?]

Annars gör John Ashberys programmatiskt antipoetiska hållning att luften går ur de flesta av hans texter. Är det poesi vi läser eller är det en självreproducerande textmaskin? Är Ashbery en charlatan och bluff eller en originell nyskapare? Sådana frågor inställer sig lätt vid läsning av hans provokativt undanglidande texter. Svaren får varje läsare själv avgöra. Kanske utgör all denna textmassa utan kommunikativ relevans ytterligare en aspekt av hans dystopiska vision av samtiden.
EN NY BOK
John Ashbery
Varthän skall jag vandra
(Natur och Kultur, poesitolkningar till svenska av Tommy Olofsson och Vasilis Papageorgiou)