Arbete, bara arbete
Alain de Botton reflekterar över arbetets lust och leda - och hans bok förmedlar samma känslor, men också intressanta reflektioner kring synen på arbete, skriver Staffan Bergsten.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att en enda veckas så välbetalt arbete kan var lustfyllt är lätt att förstå men det hinner väl knappast inge någon leda.
Det visar sig emellertid att den nya boken är högst läsvärd, och som vanligt när det gäller de Botton mycket välskriven (och njutbart översatt av Nille Lindgren). Den består av tio fristående kapitel som genremässigt faller under uppsökande journalistik. Författaren har skaffat sig tillträde till en rad vitt skilda arbetsplatser där han under en tid följt verksamheten och intervjuat såväl chefer som vanliga anställda.
Hur fungerar till exempel logistiken i Londons hamn när laster med livsmedel från när och fjärran lossas, körs till stora centrallager för vidare distribution runt om i landet? I ett annat kapitel får vi vara med när en japansk TV-satellit ska skjutas upp i rymden från en ramp i Franska Guyana.
Ett av de mest givande avsnitten handlar om kextillverkning, närmare bestämt branschjätten United Biscuits planering, framställning och marknadsföring av ett nytt chokladkex. Varje länk i tillkomstkedjan beskrivs fram till namngivningen av "Moments", som det nya kexet får heta. Från huvudkontoret i Hayes utanför London förlades tillverkningen till en fabrik i den belgiska byn Lambermont varifrån den färdiga produkten distribueras åter till England och runt om i EU.
Det är inte bara den detaljerade beskrivningen av allt detta som fängslar utan också de slutsatser de Botton drar. Verksamheten i Lambermont är "ingen lek, utan snarare ett försök att uppehålla livet . . . För om en förpackningsmaskin inte fungerade lika effektivt som den förväntas göra eller om en reklamslogan inte fångar konsumenternas uppmärksamhet, så skulle det inte gå att undvika igenbommade hus och förtvivlan. Människors levebröd hänger på kexen." De mekaniserade jobben i kexfabriken inger oundvikligen leda, men som bas för en mängd familjers försörjning är de värda all respekt.
Denna insikt utvecklar de Botton vidare till reflexioner över olika tiders och samhällsklassers syn på arbete, alltifrån Bibelns lära att människan till följd av syndafallet ska arbeta i sitt anletes svett till liberalismens förhärligande av yrkesarbete som en form av självförverkligande. En motsvarande dubbel värdering av fritid lär att arbete är en form av slaveri men också att sysslolöshet leder till synd. En sann gentleman lever på ärvd förmögenhet och besudlar sig inte med förvärvsarbete, men sedd med andra glasögon framstår samme gentleman som en samhällsparasit.
Inte alla de Bottons exempel är lika givande. Hans sejour hos en av Londons ledande revisionsfirmor, inrymd i ett glaspalats vid Themsen, lämnar ganska diffusa intryck, medan hans vistelse i närheten av konstnären Stephen Taylor ger desto mer. Under två år målar denne en lång rad tavlor i skilda format som alla föreställer samma motiv: en månghundraårig ek ute på ett fält i East Anglia. Han avbildar trädet vid olika tider på dygnet och på året, i solsken och regn, i detaljerad närbild eller på majestätiskt avstånd. Två år av sitt liv viger Taylor åt arbetet med denna ek. För honom är lust och leda lika ovidkommande begrepp. Det är ett uppdrag som ger hans liv mening.
Arbetets lust och leda är synnerligen rikt illustrerad med fotografier från de arbetsplatser de Botton besökt. Dessvärre är de genomgående i svartvitt, eller snarare olika nyanser av grått, och understryker därmed ledan. Lusten förmedlas enbart via texten. Författaren verkar njuta av att hitta slående formuleringar och lyckas ofta förmedla den känslan till sina läsare.
Alain de Botton
Arbetets lust och leda
Övers. Nille Lindgren
Brombergs
Arbetets lust och leda
Övers. Nille Lindgren
Brombergs