"Omgiven av psykopater" är den braskande titeln till en bok som lovar ”100 procents skydd mot manipulation”. Inte 75 procent. Inte 90.
Utan en ogenomtränglig brandvägg som avvärjer varje försök till intrång från de psykopater som finns överallt!
Att lova guld och gröna skogar är dock ett karaktärsdrag som ofta ingår i psykopati, så hur ska den mördande reklamen tolkas?
Syftet kan vara att locka till sig godtrogna för att bota dem, medan de klentrogna inte behöver de goda råden. Lättmanipulerade läsare ska genomskåda tricket efter att ha läst boken. En paradox.
Boken är Thomas Eriksons uppföljare till bestsellern "Omgiven av idioter". (Det är ju så vi människor ser på varandra: de som inte anser sig vara omgivna av idioter är lätt räknade).
Erikson medger att idioterna är fler än psykopaterna. Den nya titeln bör tas med en nypa salt. Men han höjer ett varningens finger: psykopaterna är vanligare än vi tror.
”I Sverige kommer vi undan med cirka tvåhundratusen psykopater. Det är nästan lika många som bor i hela ... Uppsala”.
Ytlig charm, grandiositet, flackt känsloliv, promiskuitet, noll empati, ingen ånger, patologisk lögnaktighet, manipulation, lätt uttråkad, tar inte ansvar – jag tror att de flesta kan kriterierna och kanske rentav har ställt diagnosen på folk i sin omgivning.
Erikson skriver också att skällsordet psykopat används för lättvindigt.
Han beskriver skillnaden mellan en ”vanlig manipulatör” - eller för den delen en dominant person som är dålig på att lyssna - och en äkta psykopat, och illustrerar med ruskiga exempel på fullblodspsykopaters strategier (gaslighting, dimridåer, indiskretion, tomma ord, dubbelbluffar – ingredienser till en psykologisk thriller).
Och här ges en del goda råd.
Psykopater gillar att göra folk osäkra och ändra spelreglerna hela tiden – det gäller att inte reagera direkt, ta sig tid för eftertanke, inte bli utom sig. Psykopaten vill att du ska bli utom dig.
Men Ericson går lite väl långt då han hävdar att psykopater inte är människor. En psykopat har ingen egen personlighet alls utan speglar och imiterar det han ser för egen vinning. Det beror på en abnormitet i hjärnan, går inte att medicinera bort och terapi ger bara psykopaten fler precisionsverktyg.
"Han är mer en skugga, en reflektion av verkligheten men inte riktigt verklig. Det är ett slags vandrande bedrägeri på två ben".
Jag tror att man bör vara på sin vakt mot psykopater - och ändå förutsätta att de trots allt är människor.
Alternativet känns omänskligt.