Är det rätt att offra människor?

Den största skillnaden på krigföringen under 1900-talet och alla de tusentals år före dess som människorna under mer eller mindre organiserade former slagit ihjäl varandra var utan tvekan flyget. Plötsligt var "hantverket" tredimensionellt. Inte minst fick det stora konsekvenser för civilbefolkningen.
Den hade naturligt alltid fått sitta emellan när det kom till krig. Den plundrades emellanåt lika ofta av "vänner" som av fienden. Men nu kunde människorna långt bakom fronten definitivt inte känna sig säkra. Detta blev med all tydlighet klart vartefter doktrinerna om hur man skulle rikta bomberna mot just civila blev allt mer tydliga.

De första försöken kom att rikta sig mot "mindre värda" människor i nuvarande eller forna kolonier: italienarna i dåvarande Abessinien, britterna mot den som det tycks ständigt utsatta staden Kabul. Men den mängden tragedier som blev tydliga hindrade inte att man under Första världskriget alltmer förfinade och trappade upp metoderna.
Professorn vid Militärhögskolan Lars Ericson Wolke tillhör landets mest produktiva författare vad det gäller militärhistoria. Han är som alltid synnerligen påläst och kan som en Peter Englund skriva om sina ämnen så vem som helst med intresse kan läsa. Det är verkligen inte bara för historikerna eller historienördarna. För den som vill fördjupa sig finns en omfattande notapparat och källhänvisningar.

Detta blir extra tydligt när det gäller Bomba och bränn dem - Taktik och terror under 100 år av flygkrig. Inte minst handlar boken om det moraliska dilemmat och hundra år av diskussioner runt detta: är det rätt att offra en viss mängd människor för att rädda ett ytterligare större antal? Eller bara för att vinna en konflikt? Var kan man dra en gräns? Och hur håller man en sådan?
Några av de värsta och samtidigt mest tydliga exemplen är väl dels USA:s atombombningar av de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki, dels de allierades terrorbombningar av till exempel Dresden. Lägg till Nazi-Tysklands härjningar under Londonblitzen och napalmsläppet över Vietnam, bara för att ta ytterligare exempel.

Lars Ericson Wolke redovisar många av ståndpunkterna och historierna bakom dem. Han håller sig hyggligt neutral även om det självklart aldrig råder något tvivel om hans fördömande. Det är en mycket läsvärd studie av några av de värsta stunderna i mänsklighetens historia av krigföring.
Är man intresserad av bombflyg i mer specifik betydelse är Uppsalaförfattaren Michael Tamelanders bok Dambusters - om de allierades bombningar av tyska dammar under Andra världskriget en bra läsning.

Är det rätt att offra människor?

Lars Ericson Wolke skriver läsvärt och tillgängligt om mänsklighetens historia, anser Björn Stenberg.