Apropå "världens bästa roman"

I sitt sommarprogram 2011 ägnade Torgny Lindgren tidigare i sommar en stor del av tiden åt Joseph Roth, ett sällsynt fascinerande europeiskt författaröde.

Litteratur2011-08-03 10:05
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Roth föddes 1894 i en fattig, judisk familj i Schwabendorf nära den lilla staden Brody i Galizien, nio mil nordost om Lemberg (i dag Lwiw) i västra Ukraina. Galizien var på den tiden en del av Österrike-Ungern, en av Europas mest sällsamma, multietniska statsbildningar, även kallad Donaumonarkin eller Dubbelmonarkin.

Brody var i slutet av 1800-talet till övervägande del en judisk stad. Här gick Roth i skola, var elev på det tyskspråkiga gymnasiet, studerade sedan litteraturvetenskap och filosofi i Lemberg och i Wien utan att avlägga examen: första världskriget kom emellan. Under åren 1916-1918 gjorde han frivillig militärtjänst, för det mesta stationerad i Galizien.

Roths modersmål var jiddisch. Han skrev dock alltid på tyska och behärskade även polska och ryska.

Efter kriget blev Roth kulturjournalist och författare i Wien, senare i Berlin. Han var en av Weimarrepublikens mest produktiva och mest lästa skribenter. Särskilt berömda är hans socialt engagerade artiklar och hans många reseskildringar från bland annat Polen, Sovjetunionen och Albanien.

Av Roth finns många romaner på svenska, till exempel Legenden om den helige drinkaren, Hotell Savoy och Judar på vandring, men framför allt Radetzkymarschen, som skrevs 1932 (ny svensk utgåva 1996).

Bakom namnet Radetzky döljer sig fältmarskalken Joseph Radetzky, en av Österrikes mest framstående militärer under 1800-talet.

Valskungen Johann Strauss d ä skrev 1848 den marsch som kommit att bli världens kanske mest berömda, den ständiga finalen på Wiener Philharmonikers nyårskonsert.

Enligt signaturen Jolo, en av våra stora kulturjournalister, är Radetzkymarschen ”den bästa roman som någonsin skrivits”. Det är visserligen en retorisk överdrift, men att den fortfarande kan attrahera läsare och skribenter framgår av Bo Isenbergs inträngande essä Roth utan rötter (i Axess 2/2010): ”Vandring och flykt, hemvist och hemlöshet är centrala teman i Joseph Roths författarskap. Han brottas hela sitt liv med identitetsproblematiken och var en typisk representant för det Centraleuropa som slogs sönder av de totalitära rörelserna.”

När nazisterna kom till makten i januari 1933 var Roth tvingad att fly. Han slog sig ned i Frankrike, där de flesta av hans romaner tillkom. Han dog, alkoholiserad, endast 45 år gammal, och ligger begraven på den judiska kyrkogården Thiais utanför Paris.