Angeläget men tunt

Cecilia Åse närmar sig flera intressanta frågor om monarkin men når inte riktigt ända fram. Lena Sohl hade önskat sig mer.

Kungabröllop 1976.

Kungabröllop 1976.

Foto: Scanpix

Litteratur2009-11-21 11:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Min kompis har en förkärlek för bilder av kungafamiljen. Hon är inte det minsta rojalistisk, snarare skulle jag tro att hon är emot monarkin. Jag frågar henne vad det är som lockar, och får svaret att det är en slags kitschfetisch. Hon gillar helt enkelt estetiken, brytningen mellan tradition och modern design.

Kungahuset betraktas ofta som en rätt oförarglig institution i Sverige. Men hur kommer det sig att det faktum att Sverige är en monarki är en icke-fråga i politiska sammanhang? Den frågan kan sägas vara utgångspunkt i statsvetaren Cecilia Åses bok Monarkins makt. Hennes ansats att diskutera monarkin som statsskick och koppla detta till skapandet av en nationell samhörighetskänsla och svensk självbild gör mig omedelbart sympatiskt inställd. Dessutom gillar jag verkligen att en forskare ger sig utanför det ofta rätt så otillgängliga akademiska skrivandet och producerar en mer populärvetenskapligt inriktad bok, utan att ge avkall på de vetenskapliga referenserna.

Men 150 sidor senare, när jag kommit till slutet av den korta boken, vet jag ärligt talat inte om jag är så vänligt inställd längre. Snarare är jag småarg över att boken innehåller alldeles för många omtagningar och att Åse snuttifierar bort så många bra uppslag. Som kopplingarna mellan monarkin, skapandet av ett nationellt "vi" och kön.

Åse analyserar hur kungabröllopet i Storkyrkan 19 juni 1976 beskrivits i media och böcker om kungahuset. Hennes slutsats är att det var en dag när inte bara kungen fick en hustru, utan "vi" fick också en drottning. I referaten från bröllopet upptäcker Åse att monarken och nationen är så gott som utbytbara. Som i boken Vårt kungapar (1983): "Kungen sätter diamantringen på sin hustrus finger och Sverige har fått en ny drottning."

I bröllopsrapporteringen pågår också ett tydligt könsskapande och ett exotiserande av den blivande drottningen. Det är mycket tal om hennes mörka ögon och svarta hår. Hennes kropp och utseende ses som en offentlig angelägenhet. Hon blir därmed, enligt Åse, "ställd till nationens förfogande" att betrakta och njuta av. Väldigt intressant, men precis när det börjar bränna till tar kapitlet slut.

Jag hade önskat att jag kunnat säga att Cecilias Åses bok är helt nödvändig läsning, särskilt inför det stundande bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. Det är den inte. Men för den som vill ha en lättläst sammanfattning till varför monarki är en märklig avvikelse i en demokrati fungerar boken.
Monarkins makt. Nationell gemenskap i svensk demokrati
Cecilia Åse
(Ordfront)