Inför utgivningen av Kajsa Ekis Ekmans Varat och varan spår DN Kultur att hennes bok lär bli ”årets brandfackla i den feministiska debatten”. Det kan de gott ha rätt i. Frågan är väl bara vad en sådan inkastad provokation ger den feministiska debatten i det långa loppet?
Varat och varan har en mängd uppenbara förtjänster. En av dem är den oförsonliga blicken på den postmoderna diskursens ensidiga relativism. Där är Ekis Ekmans kritik initialt befriande (även om hon i många fall missförstår postmodernismen väl avsiktligt). Det eviga harvandet om vad som egentligen är ”sanning” är förvisso ett utmärkt filosofiskt dilemma, men vår verklighet bör inte alltid behandlas som ett sådant. Vi är människor av kött och blod som dagligen ställs inför en rad realiteter – vem uppskattar egentligen idén om att vår vardag och verklighet egentligen inte finns?
Ekis Ekman gör upp med synen på prostitution som sexarbete, myten om den lyckliga horan och den fusion av nyliberalism och postmodernism som försvarar legalisering av handlandet med sexuella tjänster. Hon kritiserar den samtida synen på den prostituerade som någon som skiljer på sin kropp och sitt jag – Ekis Ekman menar att man inte kan sälja sin kropp utan att också sälja sitt jag. Kroppen är en del av jaget. Om man därmed kan dra slutsatsen att all prostitution är av ondo – och att de som försvarar kvinnans rätt att själv besluta över om hon vilja sälja sin kropp eller ej, har fel – törs jag inte svara på.
Däremot välkomnar jag en ny feministisk debatt om prostitutionens baksidor. En av Ekis Ekmans viktigaste poänger i en sådan diskussion skulle kunna vara den hon gör om begreppet ”offer”. ”Varför denna rädsla för offret? Varför är det så viktigt att fastslå att prostituerade på inga villkor får vara offer?” Det är en mycket relevant fråga. Och inte bara för samtalet om prostitution, utan för hela den feministiska diskussionen. Som Ekis Ekman mycket riktigt påpekar säger inte begreppet offer något om ”hur personen som utsätts är – det handlar om vad någon annan gör mot en.”
Men alltför mycket i Varat och varan handlar om att kritisera och avfärda, och alldeles för lite handlar om att redovisa egna ståndpunkter. Att hennes ideologi vilar på marxistisk grund är uppenbart (hela diskussionen om varat och varan hämtar sin näring här), men sen då? Hur ser hennes feministiska filosofi ut? Ekis Ekman är benhårt kritisk, och ofta raljant mot sina meningsmotståndare, men själv är hon tämligen undanglidande.
De här problemen blir större när Varat och varan kommer in i sin andra del, den som handlar om surrogatmödraskap. Liksom i delen om prostitution reser Ekis Ekman en rad viktiga frågor här, inte minst den om vad som händer när kvinnor i fattiga länder reduceras till behållare för västerländska pars barn. Industrialiseringen av surrogatmödraskapet är ett problem. Var någonstans går gränsen för ”rätten att skaffa barn”? På vems bekostnad kan man göra det?
Några svar på de frågorna ger Ekis Ekman inte. Prostitition och surrogatmödraskap har definitivt sina beröringspunkter (kvinnor upplåter sin kropp och sina jag mot betalning), men någon fullständig analogi är det inte tal om. Det skulle vara mer begripligt om Ekis Ekman riktade sin kritik mot säljandet, mot industrialiseringen och handeln med kroppar. Men hon ställer sig också kritisk till det så kallat altruistiska surrogatmödraskapet, där kvinnor utan ersättning väljer att hjälpa andra att skaffa barn. Varför det, vad har det för likhet med prostitution vars själva definition handlar om att man tar betalt för sex?
Kajsa Ekis Ekman refererar ofta till de barn som kvinnorna föder som deras och till dem som mödrar. Hon hävdar kvinnans rätt ”till de barn hon föder” och konstaterar ironiskt att om man är emot surrogatmödraskap blir man genast anklagad för biologism. Det är möjligt att det är en orättvis anklagelse, men då vill jag ha en tydligare förklaring av hur Ekis Ekman ser på kvinnan, graviditeten och moderskapet. Är överhuvudtaget några andra alternativ till att kvinnan som föder sitt barn också ska få behålla det möjliga? Vad anser Ekis Ekman om adoption, om insemination, om spermadonationer? Jag säger inte att dessa saker är direkt jämförbara med surrogatmödraskap, men eftersom de alla handlar om att skaffa barn på andra sätt än genom det heterosexuella samlaget har de med varandra att göra. Och jag vill veta vad Ekis Ekman egentligen tycker.
Varat och varan är en starkt polemisk bok och kontroversiella böcker brukar bli bra bränsle i debatten. Men dess ensidighet tillåter inte att något syre släpps in, och jag är rädd att brandfacklan kommer att slockna lika snabbt som den tuttats på.