Alva, Gunnar och kärleken

Alva var 17 år gammal när 21-årige Gunnar helt oväntat dök upp i hennes liv. Han var ute och "luffade" med två kamrater och dök in i en lada i Slagsta i Södermanland. Den tillhörde familjen Reimer, där äldsta dottern Alva blev förtjust över besöket. Kort därefter fick hon märkligt nog sin pappas tillstånd (mamma var borta för att vila upp sig) att följa med gänget ut på luffen. Där blev Gunnar och Alva förälskade i varandra. Året var 1919.Dagliga brevDe blå kuverten innehåller helt enkelt deras brev till varandra det första året. Gunnar Myrdal läste juridik i Stockholm, Alva Reimer gick fortfarande i skolan. De skrev nästan dagligen till varandra. Men det var knepigt att träffas. Den moraliska Alva var tvungen att ljuga och bedra för att stjäla sig några timmar eller något dygn med Gunnar. Men när detta första år av brev är slut friar Gunnar. Alvas svar är att hon inte vill binda honom.Det var inte precis några vanliga ungdomar som växlade kärleksbrev. Båda hade klart för sig att de var speciella. Gunnar skulle förändra världen och ansåg sig tillhöra eliten. Också Alva hade en god självkänsla, även om hon naturligtvis tyckte att hon var underlägsen Gunnar, som hon kallade herre och furste. Hon ansåg sig vara slaven som skulle foga sig. Och eftersom de var så speciella så sparade de varje brev, ja till och med utkast och lappar. Gunnar Myrdal ansåg på gamla dagar att det kunde vara av intresse att ta del av hur två begåvade ungdomar upplevde sin första kärlek. Historikern Yvonne Hirdman har skrivit ut breven och författat ett utmärkt förord.Modernt språkVilken är då den bild breven ger av de två ungdomarna som senare i livet skulle spela en stor roll på olika framträdande poster? Gunnar Myrdal framstår som en självmedveten men ganska normal student, även om humöret naturligtvis går upp och ned. Han skriver om sin längtan men också om vad han gör och hur han blir alltmer intresserad av juridiken. Hans språk är lätt och modernt, även om hans åsikter i överraskande hög grad speglar den tidens intellektuella klimat. Han skriver till exempel: "Själva huvudtendensen i nutiden, sammanslutningen och demokratiseringen, väcker min motvilja." Han går till och med så långt att han skriver att han "hoppas på en despot, som gör sin vilja till allas lag". Men han har svårt att förstå Alva och efterlyser brev som berättar vad hon gör och vad hon tänker.Denna önskan är lätt att förstå, för Alva skriver de flesta brev på ett synnerligen abstrakt språk. Tänk brinnande kärleksbrev på kanslisvenska, det är ungefär det intryck dessa brev ger. Långa och krångliga meningar med ovanliga och långa ord, fulla med halvsmält filosofi och funderingar om moralens krav, synnerligen akademiska begrepp och citat ur svårsmälta böcker. Man undrar om hon vill göra intryck på den äldre Gunnar och visa att hon minsann också var bildad.Saknar humor Gunnar konstaterar att Alva är fullkomlig men att hon saknar humor. Det ligger uppenbarligen något i det. Hon skriver nästan ingenting alls om sig själv utom att hon längtar efter att träffa Gunnar.Alla brev är fyllda av deras längtan att träffas, även om man ibland undrar om det alltid var så äkta. Även de själva undrar ibland. Men så kommer den riktiga krisen och då blir Alvas brev plötsligt betydligt mer lättlästa och avsevärt mer övertygande. Men då har vi kommit ända till sidan 340.Är det, som Gunnar Myrdal hävdade, av allmänt intresse att läsa dessa brev? Ibland blir det faktiskt ganska tradigt. Det är förstås kriserna som är det intressanta, hur de uppstår och hur de båda faktiskt lyckas lösa dem. Intressant är också den bild de ger av dåtidens intellektuella klimat med det tydliga elittänkandet inklusive föraktet för "massan", en sorts rasism och annat som hörde perioden till. Alva tror att hon skulle kunna försörja sig själv "i värsta fall".Egen moralDen politiska radikalism som de båda långt senare stod för saknas helt i breven. Enda undantaget är att Alva faktiskt kryper i säng med Gunnar på ett tidigt stadium, något som andra fina skolflickor på den tiden väl sällan gjorde. Hon struntade i omvärldens moral eftersom hon tyckte att hon hade en egen, där sex inte spelade någon avgörande roll.Boken hade varit betydligt mer lättläst om den hade varit kortare, men å andra sidan kan just det faktum att den är komplett ha ett vetenskapligt värde. Ett antal fotografier av de båda brevskrivarna från den tiden är roliga att titta på. De blå kuverten har framför allt sitt värde som tidsdokument och som en tidig och avvikande bild av två personer som senare kom att spela en ganska stor roll på olika arenor i Sverige och världen.