Husby brinner! Vad är orsaken till det? I sin debutbok gestaltar Jeny Rengman fragmentariskt ett fiktivt socialkontor. I centrum står kommunikationssvårigheter, överbelastning och den rivalitet som ibland finns när människor arbetar tillsammans. Följden blir att de behövande inte får den nödvändiga hjälp som de har rätt till. En familjs stödbehov, i boken Huset, drunknar i en mejlväxling bestående mest av påminnelser som lämnas obehandlade. Det hela mynnar ut i ett ”Husby”.
Vi vet alla att stödbehovet är större än utbudet på landets socialkontor. Och de flesta inser väl att det behövs mer hjälpresurser för att klara av den sociala situation som nu råder. Men det är inte för att socialen har för lite resurser som Husby brinner. Orsaken är mer komplicerad än så. Det finns många brister i det moderna samhället. Det krävs mer än ett socialkontor för att lösa dem. Skriften Huset är skriven så att jag blir osäker på om Rengman inser det.
Jag som recensent har förstås ingen lösning på vad man skulle kunna göra för att få bukt med de sociala problemen. Men antagligen skulle en satsning på en emotionell infrastruktur vara en bra början. En skola med mer vuxennärvaro, mer gemenskap, mer intresse för varje elevs psykologiska och emotionella utveckling – det borde vara något varje samhälle ville ge sina barn. Det behövs vidare en hoppfull och fungerande arbetsmarknad och sist men inte minst en mer integrerad bostadssituation. Det är egentligen saker som borde vara självklara och uppnådda i varje nutida samhälle. Men de flesta har misslyckats. Åter igen, det är inte socialkontorets få resurser som är orsaken till felen.
Ändå har Jeny Rengman en del förtjänster som författare. Hon följer inte strömmen till exempel. Hon vänder sin skrivande blick åt ett annat håll än andra. Det har kommit alldeles för mycket poesi med alltför stor koncentration på form och språk de senaste decennierna. Visst har Regmans Huset också form men det viktiga författaren gör med sin text är att hon undersöker maktens strukturer. Och just denna hållning är den framkomliga vägen för den nutida ”politiska” konsten. Det kan bli bra i kommande böcker om Rengman vässar sin penna några varv till.