Agitator Palm tar till orda

Hon tycks ha gjort det igen, författaren till kritikerrosade Stjärneborg (2003) och Birgitta och Kristina (2006). Man kan bara hoppas att uppståndelsen kring pseudonymen Lars Kepler, som bekant skapad av Alexandra Coelho Ahndoril och maken Alexander, spiller över på denna nya prosapoetiska berättelse som är hennes nya bok, mäster.

Efter att ha följt Tycho Brahe och Heliga Birgitta tätt in på livet i de tidigare böckerna, är det nu en av den svenska socialdemokratins pionjärer som står i centrum för berättelsen hos Coelho Ahndoril: skräddarmästare August Palm från skånska Sallerups socken.
I unga år sökte han sig bort från Sverige på jakt efter arbete som skräddargesäll. Efter att ha blivit utvisad från Tyskland för agitationsverksamhet tog han sig efter en tid i Danmark till Malmö och startade år 1882 den första socialdemokratiska tidningen Folkviljan.

I Stockholm skulle han senare även vara delaktig i bildandet av Socialdemokratiska arbetarepartiet. Men Coelho Ahndoril lägger inte sökarljuset på dessa historiska händelser, utan koncentrerar sig på tiden strax innan. Hur växer ett engagemang fram, och till vilket pris? Någonting av svaret på dessa frågor återfinns utan tvivel i August Palms livshistoria.

Coelho Ahndoril låter på en förtätad prosa ett feodalt Sverige växa fram, fjärran från välfärdsstatens sociala utjämning och reformarbete, där barn fortfarande säljs på auktion. Efter sin fars död förmår modern inte längre försörja den lilla pojken August, som utackorderas till skräddarmästaren i Kattarp. I textildammets mörka och tröstlösa vrå sitter han och syr, stygn för stygn ett litet steg närmare målet mat - en måltid som uteblir om skräddarmästaren ogillar arbetet. Coelho Ahndoril skildrar suggestivt kammarens instängdhet och pojkens fullständiga hjälplöshet inför "arbetsgivarens" nycker. Här läggs också grunden för Palms starka sociala patos, ilskan mot utsugningen av de fattigaste samtidigt som de rika skor sig. Men även ett bestående sår grundläggs här, en demonisk gestalt som kommer att förfölja honom genom åren: skräddarmästarens ständigt hotande skugga, makten som under hans livslopp upprepade gånger söker att förgöra honom.

Under berättelsens gång skapas även en dynamisk spänning mellan Augusts visioner och hustrun Johannas misstro. Läsaren kommer dem båda in på bara skinnet, får brottas med deras kval och rädslor, med deras avstånd och närhet till varandra.
I den växande lilla familjen vidgas klyftan sakta mellan man och hustru, där Johanna på nära håll, utan tron på ideologins trösterika löften, ser sina barn hotas av fattighuset och auktionen. Över tillvaron vilar hotet av upplösning, av familjen, av själva kroppen och tillvaron. "...människan är otydlig, människan passar inte in i idéerna. Vi är bara töcken och dimma som tagit form, blött slam som dragit ihop sig och blivit levande." August förmår, trots upprepade fall av misshandel och trakasserier, ändå att tro på förbättring, på förändring för kommande generationer: "Vi var stumma, men nu talar vi. Det fanns ingen rörelse, men nu rör vi oss."
Det är ingen slump att associationerna vid läsningen av mästaren går till P O Enquists Lewis resa och Magnus Florins Trädgården - Coelho Ahndorils berättande bär på drag av den förres berättarpondus och den senares poetiska pregnans. På ett säreget sätt förmår hon skapa en intimitet mellan läsaren och historien som bara fiktionen kan i handen på en skicklig författare.

Agitator Palm tar till orda

Med sin tredje historiska roman lyckas Alexandra Coelho Ahndoril ännu en gång föra läsaren i omedelbar dialog med det förflutna, fastslår Markus Huss.