Varför är Afrika fattigt? Det är den fråga som historieprofessorn Roel van der Veen försöker svara på i sin bok Makt och vanmakt i Afrika. Han arbetar på det holländska utrikesdepartementet som expert på Afrika. Boken är skriven som en handledning för holländska diplomater, så den är inte precis någon populärlitteratur. Men den har blivit en internationell succé och används bland annat som kursbok vid kinesiska universitet.
Varför är då Afrika fattigt? Det vanliga svaret är kolonialismen. Det är ett svar som Roel van der Veen inte tror på, i alla fall inte som någon viktig faktor. Han pekar på de många länder i Asien som efter kolonialismens fall har gjort fantastiska ekonomiska framsteg. När det gäller Afrika letar han däremot långt tillbaka i historien och ser vissa linjer, trots att länderna i Afrika skiljer sig åt på många sätt.
Författaren ser den viktigaste förklaringen i samverkan mellan politik, ekonomi, sociala relationer och kultur. Den väsentliga afrikanska samhällsorganisationen är inte nationen utan nätverk, ofta patron-klientrelationer. Patronen har kontakter med landets ledande elit, tillhör kanske själv denna elit, som i sin tur har internationella kontakter. På så sätt fördelas till exempel statliga tjänster och internationellt bistånd, vilket leder till att inkomsterna sällan sipprar ned till de allra fattigaste utan används av eliten och patronerna för egen vinning.
Korruptionen är omfattande, konsumtion anses viktigare än investeringar. Om ett företag går med vinst ska den delas ut i familjen och nätverket och sedan finns inget kvar att investera. Den svaga staten är en viktig förklaring till Afrikas problem.
Trots de enorma mängder miljarder dollar som Afrika fått i bistånd har kontinentens ekonomiska situation inte förbättrats påtagligt sedan länderna blev självständiga kring 1960, och i synnerhet inte efter 1991, då det kalla kriget tog slut. En av författarens teser är nämligen att Afrikas självständighet egentligen inte började förrän det kalla kriget tog slut och USA:s och Sovjets intresse för Afrika därmed minskade radikalt.
Makt och vanmakt i Afrika är en översättning av en version av boken som kom ut 2004. I ett nyskrivet förord till den svenska upplagan hävdar författaren att det inte spelar någon stor roll, eftersom boken handlar om långsiktiga trender. Det kan man ju säga, men vad som hänt i Afrika efter 2004 är bland annat att Kina har kommit att spela en allt viktigare roll.
Utan att ställa svåruppfyllda villkor går Kina in och skapar företag, bygger vägar och annan infrastruktur som gynnar de afrikanska länderna. Samtidigt står kineserna själva för vidareförädlingen av de attraktiva råvarorna, vilket betyder att afrikanerna inte får någon hjälp att utveckla egna företag. Författaren tror till och med att kineserna har en negativ betydelse för Afrikas industrialisering. Det hade varit intressant om han hade utvecklat dessa tankar.
Över huvud taget har han en ganska pessimistisk syn på Afrikas framtid. Kanske kommer förbättringar om 10–15 år, men inte på kort sikt, tror han, även om han medger att det alltid är riskabelt att förutse framtiden.