Adlig vardag i 1800-talets Österbybruk

Familjen Tamm ägde Österby bruk i ett drygt sekel - nu kommer boken som bygger på släktens brev. Agneta Lilja roas av inblickarna i vardagslivet som den ger.

Litteratur2010-01-23 10:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Österby bruk tillhör de klassiska bruksorterna i Uppland, där järnhantering bedrivits sedan 1500-talet. År 1643 köpte Louis de Geer bruket, 1758 blev familjen Grill ägare och från 1809 innehades det av familjen Tamm, med Per Adolf Tamm, "Gammel-Tammen" (1774-1856), som den mest kände representanten. 1916 sålde familjen Tamm till Gimo AB och från 1927 ägs Österby av Fagersta och Korsnäs.

Österby bruk är ett populärt utflyktsmål som erbjuder både estetiska och kulturhistoriska upplevelser. Herrgårdsbyggnaden påbörjades på 1730-talet och välrenommerade arkitekter som Carl Hårleman, Elias Kessler och Erik Palmstedt var i olika omgångar inblandade i byggandet. Åren 1917 till 1932 bodde målaren Bruno Liljefors på herrgården. Vallonsmedjan med anor från 1500-talet, tillhör de smått världsunika sevärdheterna liksom de arbetarbostäder som byggdes under 1700- och 1800-talen längs Gimogatan och Långgatan. Byggnaderna på Österby är byggnadsminnesförklarade och därmed skyddade mot flyttning, rivning och större ingrepp.

Familjen Tamm på Österby står i fokus i Catherine Lagercrantz nya bok. Hon bygger sin skildring på brev ur Godegårdsarkivet på Nordiska museet. Det är brev skrivna huvudsakligen av Christina Maria Tham f. Grill (1739-1818) till hennes bror men också av hennes son Per Adolf (Petter) Tamm (se ovan). I boken kommer även dennes sonson Fabian Tamm (1879—1955) till tals liksom flera andra medlemmar i släkten. Lagercrantz har gjort ett urval och uteslutit mycket av den korrespondens som faktiskt finns bevarad. Hon uppger i förordet att hon exempelvis inte tagit med Christina Marias brev om hur Göteborgssocieteten roade sig eller Petters om järn- och lantbruk. I stället hänvisar hon den intresserade att själv studera Godegårdsarkivet.
I breven som Lagercrantz valt för sin bok diskuteras mest vardagslivet hos de olika familjemedlemmarna. De handlar om barnafödslar, om släktingars giftermål och död, om sällskapslivet, om ekonomi och försörjning. De ger insyn också i brukets skötsel, framgångar och motgångar. Ett återkommande tema som Lagercrantz särskilt poängterar är sjukdomar. De omnämns ymnigt i breven och utreds därför i en avslutande kommentar av läkaren Eva Wahlberg Sandberg. Hon konstaterar att det framför allt rör sig om smittsamma infektionssjukdomar, liksom att försöken att bota dem ofta var plågsamma för de sjuka.

Lagercrantz bok är läsvärd mest för att den ger goda inblickar i vardagen under 1800-talet. Värdefulla och intressanta är också de släktträd som finns i boken och på insidan av omslaget. De hjälper dessutom läsaren att i någon mån hålla reda på vem som är vem och släkt med vem. Ty det är svårt att riktigt hänga med ibland: adeln har en tendens att gifta sig med nära släktingar och dessutom att döpa sina barn till samma eller snarlika namn, något som gör det komplicerat att skilja enskilda individer från varandra.
En ny bok
Catherine Lagercrantz
Tamms på Österbybruk
Atremi förlag