400 sidor Mitt Livs Novell

"Du skrev styggt om Freja i UNT! Ojoj. Men den gör inget; vi säljer som smör i solsken ändå", sade Lasse bokhandlare i oktober i fjol. Och det stämmer: 100 000 böcker har sålts hittills. Marknadsföringen har varit massiv, men kritiken knappast över sig. Förlaget citerar bl a Veckorevyn, men även FIB/Kulturfront som jämställer Hildebrandt med Homeros ... Att på allvar citera sådant gränsar väl ändå till storhetsvansinne?I boken om Idun råder ofärd. Svartsoten (ett slags digerdöd) härjar svårt, och boken handlar om kampen mot de makter som vållat detta onda. Tiden är bronsålder, för 2 700 år sedan, och handlingen utspelas i flera samhällen. Alfheim är enligt Hildebrandt trakten kring Håga (sydväst om Uppsala), Vanaheim är rimligen öriket Åland, och Idunvallen ligger längst in i Mälaren.Trots att Idun (Frejas dotter med Tor) givit boken dess namn är ändå Freja huvudpersonen. Här dyker samma galleri upp som i Frejaboken: asarna Balder, Frej, Oden — som 1 700 år senare ska bli gudar. Här återkommer också vanerna med Freja och hennes syster Gefjyn i spetsen. Nytt är gutarnas land (Gotland?), där kungen Gorm härskar med den onda Hyndla. Det är de som vållat allt ont.Håller inte måttetEn förutsättning för att en "ny" myt ska slå rot i läsaren är att den känns trovärdig. Men trots att Hildebrandt i Idun tonat ner den i Freja övertydliga matriarkatskildringen håller inte heller den nya boken måttet. Av människor och gudar i en myt kräver man något slags storhet — inte småttighet.När folk dör som flugor, gårdar bränns, båten med allt släktgods går under för Frejasysten Gefjyn i hennes Vanaheim, då talar hon om otur. Gefjyn är som ett truligt, bortskämt barn. Och om Brage säger Gefjyn: "Käften går som arslet på en magsjuk ko." Ska det vara målande?Skildringen måste kännas äkta, annars blir det magplask. Redan begreppet Valhalla känns märkligt. Hur går Valhall, Odins krigarparadis i nordisk mytologi, ihop med kvinnoväldena i trilogin? En kvinna berättar i Idun för barnen att mannens "kraft sitter endast i kroppen. Bara kvinnor har fått livskraft." Och Sigvard suckar tungt inför Alfhild: "Du har rätt hustru som alltid." När Freja lämnar "den flämtande Tor" efter ett våldsamt samlag säger hon: "Detta förändraringenting." Och prästen Vidar kallar hon "en kuklös, gläfsande valp" — vilket inte hindrar henne att förföra honom i bokens final.VansinnesleendeTidigare har hon funnit att Vidars illvilja "kliade som loppbett i rumpan". Inte är det en rimlig skildring av deras konflikt? "Lugn fränka, sa [Freja] och log ett vansinnesleende." Vem blir lugn inför sånt? Och Frejas syn måtte vara enastående:I Alfheim (= Håga) finner hon att "Vanaheims gröna kullar skymtade i fjärran". Inte dåligt! Avståndet bör vara 15 mil ... Och var ligger Helgafjället där Freja hämtar sitt krafthalsband Brisingamen? Helagsfjälet i Jämtland? Helgafell på Heimön vid Island? En obestämd plats? Namnskicket kan stundom vara orimligt: en av Gefjyns tjänare heter Svetjod, vilket språkligt och historiskt bara blir komiskt, obegripligt.Språket, ja! Som i Freja är det ett väldigt flinande på var och varannan sida, och karlar kallas genomgående kuklösa. "Näslös, kuklös, dålig på att simma", säger någon t o m om en gute.Utan episk kraft Freja kallar sin syster en vasstungad pissblåsa, och i finalens stridsskildring pissade blodet ut ur en fiende. Inte episk kraft precis! När Freja stillat en hingst hon ska offra sägs det: "Frustande dansade han fram och åter." Då är han väl inte stillad? T o m Tor talar dålig svenska: "Hur många var sjuka? Var någon av hans pojkar dåliga?" Sånt dög inte ens på bronsåldern.När Idun syr "små och prydliga styng" går tanken till insekter. En kvinna syr stygn. "Jisses, du är bräckligare än lera", utbrister husfrun på Idunvallen om Idun. Men Jesus fanns definitivt inte 700 år före Kristus ... Frejas syner "varnade om död", sägs det. Varnade för — eller varslade om må man välja emellan.PlattityderÖver huvud taget saknar jag ordknapphet och ett mer arkaiskt språk, inte ett som ständigt bryts av plattityder. Innehållet, med drag av tantsnusk, mystik, våld, sex, extrakryddan lesbisk kärlek, och en dramaturgi som från en trettonåring, blir i längden svåruthärdligt. Idun blir som en Mitt Livs Novell — uttänjd till 400 sidor.