Träffande och modigt - men för lite
Steinar Opstad 
Den lyckligaste av alla ensamheter
Översättare: Marie Lundquist
Ellerströms
Steinar Opstad räknas som en av den norska poesins starkaste röster. Det är lite svårt att få syn på detta i ett urval dikter. Det är ett smörgåsbord: man får några smakprov, men blir inte riktigt mätt. Egentligen borde man över huvud taget inte göra urval. De slår sönder de viktiga helheter som dikterna en gång befann sig i. I Den lyckligaste av alla ensamheter ser man tydligt hur Opstad skriver allt längre och längre dikter. Han är en existentiell poet, som inte väjer för ordet Gud. ”Jag kretsar kring Nya testamentet / så som en fluga så som en fluga surrar runt lampan / för bara så kan /det vidunderliga ske”. Det är vackert och träffande, modigt och enkelt.
Språket har sett bäst före datum
Björner Torsson
HÜZÜN eller Den hopfällbara näsan
Albert Bonnier förlag
Ibland blir man bara trött av att läsa poesi. Det brukar sammanfalla med texter som har ett komplext förhållande till meningsbyggnad. Visst går det oftast att vaska fram betydelser ur sådant, och jag har på känn att det finns en hel del att hitta i Björner Torssons nya diktsamling. Om man läser den en 4-5 gånger. Men frågan är om inte det språk han använder har sett sitt bäst före datum. Bokens enda prosastycket Vykort från Kartago, undantas föregående kritik. I den finns en sinnrik berättelse utifrån ett upphittat vykort med en kamel. Här finns humor, identifikation, livsvemodet och en berättelse om hur svår kärleken är och dessutom språklek. HÜZÜN eller Den hopfällbara näsan är Björner Torssons elfte diktsamling.
Stilen lyfter ämnet till oanade höjder
Lotta Olsson
Himmel och hav
Albert Bonniers förlag
Lotta Ohlsson dikter handlar om hur jaget låter sig fångas av mörker. I detta finns en identifikation med Persefone, hon som tillfångatogs av dödsguden Hades. ”För evigt bort från barnets svala strand. / Ett land som erbjöd skydd från alla strider, / där svärtan sedan tilltog efterhand.” Olsson har gjort sig känd för att skriva på bunden vers. I den nya boken använder hon sig av Terzin, det korsrimmade versmått som Dante använde i sin vandring. Olssons stil, den strikta formen, passar bra ihop med hennes ämne – också det en livsvandring. Stilen kväser texten precis som jaget kväser sig själv. Ohlssons dikter blir en påminnelse om att stilen kan lyfta ett ämne till oanade höjder. Himmel och hav är en tät sammanhållen diktberättelse. Suveräna dikter!
Genialt - eller pappersslöseri
Christer Hermansson
Kontorsmannen
Trombone
Christer Hermansson har i sina senaste böcker analyserat chefskapet på sitt sätt. Kontorsmannen är den avslutande och fristående delen av Administrareariorna som också består av romanerna Ich bin ein Bibliothekar! (2001) och Kulturchefen (2010) samt managementboken Det är jag som är chefen! (2011). Hermanssons dikter är som hans prosa byggda på satir, absurdism uppblandat med naivism. Han är originell som få när han i diktform fortsätter sin vandring som en idiotchef, han tycks vara en helt prestigelös författare med sin märkliga humor. Dikterna rör ”sig i kommunal kontorsmiljö”, enligt bokflik. Sådan gestaltar sig så här enligt dikten Kontrosdialog 1: ”Varför ser du så trumpen ut? Jag bor ju i Surmland!” Tja, vem vet? Om det är genialt eller pappersslöseri, får nog var och en avgöra