1968-vänstern skildrad inifrån

Nästan alla vet vad årtalet 1968 står för. För somliga är det en underbar ungdomstid, när man revolterade mot överhet, konsumism och ytlighet, när allt var politik och man kände att man var med om något stort, att förändra hela samhället. För andra innebar det att en hel ungdomsgeneration blev galen, att våldet tog över och att marxism och maoism blev någon sorts religion, som krävde stopp för all tankeverksamhet. Utomlands betydde 1968 i vissa fall dödligt våld, i Polen förtryck och utvisning av judar. Men överallt blev det ett år av stora förändringar.

En som var med i vänsterrörelsen i Sverige och som personligen spelade en stor roll som ledare var Håkan Arvidsson. Han studerade i Lund och blev en av de ledande i Clarté och så småningom i vänstertidningen Zenit. Senare kom han som lärare till det märkliga vänsteruniversitet i Roskilde. Nu har han skrivit en bok om sin oroliga ungdom och sin väg ut ur vänsterrörelsens värderingar och samhällssyn, Vi som visste allt.
För mig som själv aldrig begrep det tjusiga med vänsterrevolten är det mycket upplysande att läsa om en bildad och intellektuell persons vandring in i den allra bortersta vänstern och den gradvisa vandringen ut därifrån. Tidsandan spelade uppenbarligen en stor roll. Gång på gång skriver Håkan Arvidsson om sin klassresa. Men hans pappa var journalist och hans mamma hemmafru, så det låter inte som någon lång klassresa att studera i Lund och senare få ett akademiskt yrke.

Det var definitivt inte hemifrån han hämtade sina vänsterextremism. Han beskriver sin pappa som borgerligt radikal, och det är väl ungefär där som Håkan Arvidsson befinner sig i dag efter sin långa ideologiska resa. Det som gör boken intressant är att han skriver inifrån, att han hämtar sina argument från vänstern, också i sin mycket hårdhänta kritik av vänsterns värderingar.
Varför blev så många studenter - några andra var det ju sällan fråga om i Sverige - vänsterradikala? Håkan Arvidsson pekar på den snabba ekonomiska utvecklingen som gjorde det möjligt för ungdomar från arbetarklassen att studera. Studenterna blev plötsligt väldigt många.

Ungdomarna gjorde uppror och ville i grunden förändra vad man uppfattade som ett förstelnat borgerligt samhälle. Lockande för studenterna var att de intellektuella av marxismen gavs en ledarroll, när nu arbetarklassen var så trög eller var mutad av arbetsgivarna. Man kände att man var med om något stort. Om man kände sig osäker kunde man genom noggranna studier av Marx respektive Mao lätt se vad som var rätt och fel. Också det varma kamratskapet i rörelsen lockade.
Kriget i Vietnam spelade en stor roll för vänsterrörelsen, men redan där fanns splittringen. En falang ville bara ha fred i Vietnam, en annan falang ville främst krossa USA-imperialismen.
Håkan Arvidsson skildrar de ständiga ideologiska motsättningarna inom rörelsen.

Så snart en falang fann en gemensam avvikande åsikt hoppade man av och bildade en ny grupp. Konspirationstänkandet dominerade över allt. Om Marx eller Maos förutsägelser inte slog in, om gruppens arbete inte fungerade, om kampen inte ledde till massornas stöd så var det alltid någons fel. Eventuellt fanns någon förrädare i gruppen, som då skulle stötas ut.
Märkligast är kanske skildringen av universitetet i Roskilde som bildades av vänstern med de danska socialdemokraternas goda minne och där bara vänsterradikala lärare anställdes. Resultatet blev en katastrof, nepotism, intolerans och maktkorruption frodades.

Den socialdemokratiska utbildningsministern Ritt Bjerregaard försökte ta över makten men misslyckades. Då genomförde Håkan Arvidsson en lyckad kupp tillsammans med sina kompisar. Vid det laget hade han kommit ganska långt på vägen bort från vänsterradikalismen. Att han nu 35 år senare fortfarande är kvar som universitetslektor i historia vid Roskilde universitetscenter visar att också Roskilde har förändrats.
Vi som visste allt är en ideologisk självbiografi. Den består både av glimtar av Håkan Arvidssons personliga upplevelser och långa ideologiska analyser. Pappa journalisten har lärt honom skriva, berättar han, och det är nog tur för läsbarheten. Långa stycken är mycket teoretiska just på det sätt som 68-vänstern var så förtjust i. Men det bidrar också till trovärdigheten.
För den politiskt intresserade är Vi som visste allt klart spännande. Både en och annan skulle nog ha direkt nytta av att läsa boken om hur Håkan Arvidsson hittade ut ur vänsterrörelsen.

1968-vänstern skildrad inifrån

Håkan Arvidssons Vi som visste allt är en ideologisk självbiografi som många borde läsa, skriver Gunvor Hildén.