1600-talets brokiga italienska samhälle

Rättegångar mot oliktänkande vetenskapsmän och författare är dessvärre inte sällsynta. Här kan erinras om MacCarthyismen i USA på 50-talet, men ännu grymmare har processerna varit — och är — i diktaturer av nazistisk och kommunistisk karaktär samt i vissa (inte alla) islamistiska länder. Kännetecknande för dylika rättegångar är inte att de åtalade skulle ha spritt skrifter som direkt entusiasmerat till uppror. Men de har ifrågasatt den utopistiska världsbilden hos de styrande och/eller tecknat det förflutna på ett Till de Maktens Män som blivit ursinniga när de känt sig ifrågasatta av forskare och författare har också hört ledande inom romersk-katolska kyrkan. Filosofen Giordano Bruno brändes av dem år 1600 på bål för sin uppfattning om världsalltet. Men den process varom här skall talas ägde rum drygt tre decennier senare.Tvingad till avbönGalileo Galilei (1564—1642) började som matematiker men blev senare mera känd som astronom och fysiker. Hans liv och miljö har nyligen blivit centrala i en omfattande och noggrann framställning av Dava Sobel, amerikansk författare. Den åldrande Galilei fick 1633 order att inställa sig hos de kyrkliga myndigheterna i Rom för att stå till svars för sin skrift Dialog om de båda främsta världssystemen, det ptolemaiska och det kopernikanska.Boken hade formen av en diskussion mellan tre fiktiva personer. Två av dem företrädde, på lite olika sätt, den mening som ursprungligen framförts av polacken Kopernikus, nämligen att jorden rörde sig runt solen. Den hävdvunna s k ptolemaiska uppfattningen av vår planet som alltings centrum representerades av en tredje person. Denne hette Simplicio och ägde, som namnet lätt antyder, en ganska enkel intellektuell kapacitet. Galilei, själv troende kristen, hade dock varit noga med att bara framlägga det kopernikanska systemet som något väl värt att rent teoretiskt diskutera.Tvingades ta avståndMen de kyrkliga domarna var inte dummare än att de förstod vad Galilei menade och iklädd en vit botgörarkåpa tvangs den anklagade 22 juni 1633 "helt och hållet ta avstånd från den falska uppfattningen att solen är universums centrum och orörlig och att jorden är universums centrum och att den rör sig". Att han vid utträdet ur rättssalen skulle ha mumlat "ändock rör den sig" är en senare tillkommen myt. Men naturligtvis visste han hela sitt liv hur det egentligen förhöll sig. Fastän han trots avbönen dömdes till olika "husarrester" kunde han fortsätta sin forskning och i viss mån också upprätthålla vetenskapliga kontakter fram till sin död.Skrev brev till sin farDet bör observeras att Sobels bok inte är en vanlig biografi; den heter Galileis dotter. Forskaren hade tre barn och de båda döttrarna sattes i kloster. Den äldsta av dessa kallades där Syster Maria Celeste och förmodligen hade hon varit helt glömd av eftervärlden om inte 124 av de många brev som hon skrev till sin far blivit bevarade. Den unga nunnan hade möjlighet att ta emot besök (bakom galler) och korrespondera men hon fick aldrig lämna klostret. Hon iakttar alltid en mycket vördnadsfull attityd mot adressaten, som kallas "vittberömde och kärälskelige herr fader". Det märks att en begåvad och vaken kvinna håller i pennan. Hon beundrar sin far och deltar engagerat i hans svårigheter samtidigt som hon sänder honom hembakade kakor, citroner mognade i klosterträdgården m m.LeopardakademienHela denna korrespondens (Galileis svarsbrev är tyvärr inte bevarade) har aldrig tidigare översatts från italienskan och tycks inte heller vara utnyttjad av forskningen. Först genom Dava Sobel lär vi nu känna den och får därigenom en fantastisk inblick i hela det tidiga 1600-talets brokiga italienska samhälle. Vi möter här de lärde, framför allt Galilei själv och hans umgängeskrets i vad som fick namnet Leopardakademien, vidare framträder storhertigar och andra förnämiteter i skilda småstater. Vi träffar också kyrkans män, från påven Urban VIII (Barberini) nedåt i hierarkin, somliga av dem trångsynta, maktfullkomliga intriganter, andra åter tänkande andliga personligheter.Vi förnimmer den fromma innerligheten i klostertillvaron men anar också tvister mellan systrarna och kan iaktta den mycket påträngande, kyliga fattigdomen inom murarna. Ibland härjar pesten, liktågen blir långa och kommunikationerna orimligt tidsödande på grund av rädslan för smitt-spridning. Att hela denna värld nu gjorts lättillgänglig också för oss i Sverige är en kulturgärning av förlaget Wahlström & Widstrand samt dess översättare Margareta Eklöf.Kan vara väl okritiskDava Sobel är helt naturligt fascinerad av Galileigestalten och hon kallar honom i tillägnan för en av sina "fäder". Onekligen har detta fått konsekvensen att hon kan vara väl okritisk mot den beundrade lärde. De saknas nu inte som har en delvis annorlunda syn.Svensken Ulf Lagerkvist, kemist och medicinhistoriker, talar i en rolig essä från 1995, Galieli — teatermartyren, om hans mindre sympatiska drag, t ex förslagenhet, bristande diplomatisk takt och svag empati. Rättegången var, menar Lagerkvist, en skenprocess. Den syftade till att skydda påven mot anklagelser från Spaniens sida för vacklande renlärighet i ett läge då trettioåriga kriget började gå dåligt för katolikerna. I själva verket skulle de ledande inom Kyrkostaten klart ha insett att Galilei hade rätt. Något kan det väl ligga i detta, men eftersom Galilei faktiskt fick minskad rörlighet i sin husarrest en ganska lång tid efter rättegången, kan man kanske något ifrågasätta Lagerkvists tes."Galileiaffären" i vår tidIngen lär dock numera bestrida Galileis storhet som vetenskapsman. Han var en betydande astronom, som bl a gjorde upptäckter rörande Jupiters månar, solfläckarna och månens struktur. Men ännu betydelsefullare är han som grundläggare av den moderna mekaniken och fysiken. Han krävde, starkare än någon före honom, en matematisk analys av de fysiska fenomenen och nöjde sig inte med teologiskt underfundiga, lärda spekulationer.Så småningom insåg också den katolska kyrkan Galileis storhet men först 1835 ströks Dialogen från index över förbjudna böcker. I vår egen tid med dess frekventa "historiska ursäkter" har också Johannes Paulus II låtit utreda "Galileiaffären" och 1992 påpekat att "begripligheten, omvittnad av vetenskapens och teknologins förunderliga landvinningar, till sist leder oss till den allt överskridande och ursprungliga tanke som finns präglad i allting ".En uppsaliensare kan efter att ha tagit del av dessa påvens ord inte låta bli att tänka på det som vid sekelskiftet 1600 formulerades i vårt universitets sigill, nämligen Gratiæ Veritas Naturæ, dvs "Sanning genom Guds nåd och naturen".